tisdag 11 juli 2017

Se till mig som liten är

Den 97 år gamla damen på min etage är full av livsglädje och hon rentav sprudlar positivitet. Hon minns mitt fulla namn när jag kommer in, hon minns att jag igår berättade att orsaken till varför hon ofta är kall om fötterna gott kan vara att man får sämre cirkulation när man blir äldre, hon skryter på allt jag gör och försäkrar mig om att jag kommer bli en så duktig läkare. Hon hör dåligt så ibland skriver jag lappar till henne med saker jag behöver kommunicera. Förutom hörseln är det inte mycket den damen har att dras med.

Igår pratade vi om döden. Aldrig har jag mött en människa som är så förnöjd med livet och ser det lilla i det stora; och samtidigt längtar så efter att få dö. Hon är klar med jordelivet säger hon, nöjd med det hon åstadkommit. Så stark i sin tro som hon är, försäkrar hon mig om att hon kommer att ha det så fint i himmelen. Det är ju dit hon ska berättar hon, och hon ser så mycket framemot det. "Når du møter mennesker som er redde før å dø Jennie, då skal du førtelle di om himmelen". Jag nickar och tackar för rådet, för min världssyn har ingen betydelse i det hela. Jag ler och säger till henne att det är fint att hon känner sig så trygg.

Jag har inte mycket till övers för religion, det ska jag erkänna. Inte alls egentligen. Det är mycket vi inte vet om det som försiggår mellan "himmel och jord", men jag tror inte på något utöver det. Men i min personliga utveckling har jag bestämt att jag ska bli mer tolerant mot andra världsbilder än min egen, lite mer ödmjuk inför min egen litenhet. Ibland spelar det ingen jäkla roll vad jag tycker. För visst finns det ändå något vackert i det hela. Att gamla människor, eller människor i allmänhet, kan känna sig trygga när det är svårt och inte behöva vara livrädda för att dö. Att de känner att det är någon annan som tar ansvar över deras livsöde den dagen det inte finns någon kraft kvar längre. Människor som kan njuta till fullo av jordelivet men inte känner någon fruktan inför döden.

Vetenskap i all ära - men i vissa människors liv finns en given plats för att tro på någonting utöver det. Vem är vi andra att ta det ifrån dem så länge det inte gör någon skada?

När jag möter människor som är rädda för att dö kommer jag nog inte att berätta om himmelen. Men om det är dit de är säkra på att de ska kommer jag försäkra dem om att de räcker till och att de gjort rätt för sig under sin tid här på jorden.

1 kommentar:

Mami sa...

Ååh,va fint! Det är en stor trygghet för äldre att ha sin tro. <3