onsdag 21 juni 2017

21.06

Vilken mörk dag. Vad säger man ens? Jag hade tänkt skriva att livet är så orättvist mot människor som inte förtjänar det. Men det är inte alltid bara det att livet är orättvist. Det är det vi gör mot varandra. Och det är inte bara det att det är orättvist. Det är brutalt, oberäkneligt och förjävla sorgligt. Det är så overkligt, så komplicerat och så mörkt - det vi är kapabla till. Människan är en varelse jag aldrig till fullo kommer förstå mig på.

Det finns inget som gör så ont i mig som att se unga, vackra liv släckas. Jag är så tom. Jag kan inte ens börja föreställa mig hurdant det är att drabbas hårdast av alla. Med hela mitt hjärta och medvetande fyller jag upp detta lilla hörn av cyberspace för att säga att jag är med. Jag känner och tänker och funderar på hur det kan bli såhär och skickar mina varmaste tankar till de drabbade.

Livet är den vackrast gåvan vi har, och medan jag hoppas innerligt att alla ska kunna känna så försöker jag lära mig att inte ta någonting för givet.

Inga kommentarer: