onsdag 4 januari 2017

bland nyårslöften och kroppskomplex

Hej alla fina! Såhär efter nyår brukar det vara poppis med löften om att börja träna och äta ordenligt. Så även här. Till mitt försvar har jag börjat redan innan nyår. Inte för att jag någonsin levt speciellt onyttigt, men jag vill liksom vara mer strukturerad. Tyvärr brukar det för många bli så att man ramlar tillbaka i gamla banor för att man har alldeles för storslagna mål utan någon konkret plan. Att börja leva nyttigare är ju verkligen ingen quick-fix utan en livsstilsförändring, och jag är av den åsikten att man absolut kan börja med någon slags diet (så länge det är en vettig en där man inte bara tappar vikt i vatten) för att bli motiverad, men i något skede måste man börja äta och träna på ett sätt som man kan tänka sig att göra under en väldigt lång period. Annars kommer ju logiskt sett vikten komma krypandes tillbaka, det finns inga magidieter som gör att man går ner i vikt och inte kan gå upp i vikt tillbaka. Det är också viktigt att tänka på att inte sätta för drastiska mål eller begränsa sitt kaloriintag för mycket; kroppen är väldigt smart och har olika system för att reglera energiåtgång. Sen kan man absolut ha som mål att leva nyttigare utan någon plan på att gå ner i vikt, men eftersom det är ett mål för många kommer jag fokusera på det här. Det är inte något fel i att vilja gå ner i vikt, det handlar inte om att banta, utan om att nå en hälsosam vikt där man känner sig som mest bekväm.

Ett hormon som ni kanske inte (?) har hört talas om är leptin. Leptin är ett speciellt hormon i och med att det frisätts från vit fettväv (vårt "vanliga fett"). Det anses stå för den långsiktiga regleringen av hungerkontrollen i och med att det proportionerligt försöker reglera kroppens energihomeostas. Nivåerna av leptin i blodet stiger med ökande fettmassa, tar sig över blodhjärnbarriären och säger åt hypotalamus i hjärnan att nu borde du minska på hungerskänslorna och öka mättnadskänslan. Leptinet främjar användning av fett som kroppens bränsle för att vi inte skall samla på oss för mycket fett. Tyvärr så fungerar detta system bara till en viss gräns; med ökande övervikt i världen är många tyvärr inte särskilt känsliga för leptinets effekter längre. Vi blir leptinresistenta när vi samlat på oss för mycket övervikt. Ungefär som typ två diabetiker blir insulinresistenta - de system som skall reagera på hormonet gör det i mycket mindre utsträckning eller kanske inte alls. Ett annat hormon som kanske inte är så känt för allmänheten är Ghrelin. Det utsöndras från bl.a. magsäcken och gör att vi känner oss hungriga. Dessa hormon gör att kroppen vid olika viktförändringar kommer att sträva tillbaka till ursprungsvikten. En studie visar att om man som överviktig går ner i vikt så kommer leptinnivåerna sjunka markant, medan ghrelinnivåerna kommer att öka markant. Detta gör alltså att man känner sig mindre mätt och mer hungrig, helt enkelt. Hormonnivåerna var fortfarande förändrade ett år efter att personerna i studien hade gått ner i vikt, och aptiten var förhöjd. Det kan ju förklara varför det är otroligt svårt att hålla den vikt man kommit ner till (nu handlar det inte bara om dessa hormon, men de spelar ganska stor roll).

Det jag vill komma fram till med denna utläggning är att en hälsosammare kropp kräver en livsstilsförändring. Går man snabbt ner mycket i vikt kommer kroppen sätta sig i sparläge och när man sedan börjar äta normalt igen går man väldigt snabbt upp igen eftersom kroppen har anpassat sig till att lagra all den energi den får i sig. På grund av dessa system kroppen har som gör den seg för förändringar kunde man i princip säga; det enklaste sättet att gå ner i vikt är att aldrig bli riktigt överviktig. Men det är lättare sagt än gjort. Grejen är att om man samlat på sig för mycket vikt är det en långsiktig förändring man står inför när man bestämmer sig att gå ner. Det är kanske inte en så lockande tanke att behöva göra om sina kost- och livsstilsvanor totalt. Och man skall absolut vara stolt och nöjd över sin kropp, men om man vill må så bra som möjligt i både kropp och själ är det absolut värt att se över sina vanor.

Nu när jag varit hemma och inte har haft tillgång till gym har jag varit ute på en del promenader, och använt mig av en app för hemmaträning. 30 day fitness challenge heter den och jag kan varmt rekommendera! Jag har annars inte varit något fan av hemmaträning, men i brist på gym tycker jag den fungerar riktigt bra som utfyllnad. En annan app som jag är riktigt förtjust i är MyFitnessPal. Där skriver man kostdagbok och fyller i sin träning. Appen räknar sedan ut om man ligger på energiunderskott eller överskott i förhållande till sitt dagliga mål. Man kan till och med skanna in streckkoden för olika livsmedel och få energiinnehållet direkt! Superbehändigt. Jag tycker annars det låter superjobbigt att räkna kalories och sån skit, men med den här appen är det kul och jag känner mig motiverad. Haha, låter som att jag försöker göra reklam... Men jag tror ärligt man har mycket större chans att uppnå sina mål om man för dagbok över det man gör! Annars rinner det lätt ut i sanden. Det roliga med träning och att äta bra är att det är så motiverande i sig själv. Speciellt när man börjar se resultat. För att uppnå sina mål och samtidigt uppskatta de resultat man nått hittills tror jag det kan vara otroligt bra att sätta upp delmål och eventuella belöningar när man väl uppnått sitt mål. Diffusa mål om att "leva bättre" är exremt svåra att uppnå. Vad vill du egentligen förändra? Fundera på det och gör sedan upp en plan. Nu har jag inte använt appen särskilt länge men hittills fungerar det verkligen bra och jag är väldigt motiverad, så jag kan absolut rekommendera att man testar det. Att se vad man äter och hur man tränar svart på vitt är ögonöppnande och motiverande, där håller man också koll på att man inte får i sig för lite energi, vilket ofta är fallet när man i början är överambitiös och vill se resultat nununu.


Förlåt för töntspännbilden, avskyr egentligen sånt, men jag kände mig peppad efter gårdagens hemmaträning haha. Min kropp är stark och jag tycker jag är i rätt bra form, men jag vill gärna tappa lite fett så att musklerna blir mer framträdande. Då trivs jag bäst! Det viktigaste är att man ändå uppskattar sin kropp och att den fungerar så himla fint, att gå ner i (fett)vikt och ändå vara missnöjd är liksom väldigt kontraproduktivt. Framförallt skall man jobba med att acceptera och uppskatta sin egen kropp, därefter kan man börja sätta mål för att bli en bättre version av sig själv.

Hittade gamla bilder på ett bortglömt minneskort; Tjejen på de bilderna var i svinbra form (nästan lite spinkig kan jag tycka, kom inte ens ihåg att jag nånsin varit så liten). Tränade väldigt, väldigt mycket men var aldrig nöjd. Jag såg inte alls att jag faktiskt var i jättebra form utan tyckte fortfarande att jag var småmullig och kunde bli bättre. Så jävla synd kan jag tycka. Där stod jag på stranden i mitt livs form (typ), men med enorma komplex. Att jag inte kunde uppskatta hur stark jag var och hur bra kondition jag hade. Det gör mig ledsen. Fastna inte där hörni, i tanken på att ni alltid måste bli bättre, göra bättre, sträva till mer. Målmedvetenhet i sig är bra, men man måste kunna uppskatta det man uppnår. Annars är det ingen mening med det hela.

2 kommentarer: