torsdag 8 december 2016

Är det verkligen så jävla hippt att vara deppig?

Hejsan! Nu känner jag på mig att detta kommer bli ett långt inlägg från min sida så håll i hatten. Läste precis Ida inlägg om psykisk ohälsa (här) och blev väldigt motiverad till att formulera ihop någonting själv. Hoppas jag inte är alldeles för late to the party? Har länge tänkt tanken att jag vill skriva om detta ämne men inte kommit mig för innan. För vet ni vad, det ÄR svårt att skriva om psykisk ohälsa. Samtidigt som vi måstemåstemåste prata om detta ämne är det oerhört viktigt att man väljer sina ord rätt, tänker i genom vad man egentligen vill säga och vilka dilemman som faktiskt är de viktiga i sammanhanget. Jag förstår vad Ida försöker säga i sitt inlägg och det är verkligen skrivet i all välmening, jag förstår också att det är svårt att formulera sig korrekt när man kanske inte har total insikt i ämnet och saknar personliga erfarenheter. Folks egna tolkningar kan tyvärr få det att framstå som att man menar någon annat en det man faktiskt skrev, därför är det viktigt att minska tolkningsutrymmet. Jag tycker att det är viktigt att vi skriver om detta så att onödiga fördomar kan suddas ut, så att vi kan skapa diskussion om ämnet och så att vi som samhälle och community skapar oss en bättre bild av vad psykisk ohälsa faktiskt är. Så bra Ida, att du vågar lyfta ämnet! Jag förstår också en del av responsen väl, det kan vara sårande att få höra en utomstående person som saknar tolkningsföreträde uttrycka sig om något ligger en själv väldigt nära. Detta är inte kritik mot någon personligen och jag kommer inte utgå från något specifikt inlägg, detta är mina egna reflektioner om varför, men också hur vi bör prata om psykisk ohälsa.

Psykisk ohälsa är både enkelt och komplext. Enkelt i det avseende att det är sjukdom som vilken annan fysisk, somatisk sjukdom som helst, vissa tillstånd kan vi påverka till viss mån medan vi står totalt försvarslösa inför andra. Psykisk ohälsa är också ett paraplybegrepp som innefattar otroligt många tillstånd och syndrom som egentligen inte kan slås ihop och pratas om som ett enda begrepp. Inlägget kommer främst relatera till sjukdomar som depression, ångestsyndrom, ätstörningar, missbruk och liknande. Sjukdomar som kommer oss alla nära i något skede (psykiska sjukdomar som t.ex. schizofreni, vanföreställningar och liknande kommer jag inte skriva om idag). Psykiska sjukdomar kan också vara väldigt komplexa, inte minst att förstå sig på, eftersom de inte behöver ge tydliga fysiska symtom. Vi vet inte vad som pågår i andras huvuden, vi kommer aldrig fullt förstå vad en annan människa känner (herregud det är ju en tillräcklig utmaning att förstå sig på vad som händer i den egna hjärnan). Orsaker till psykiska sjukdomar som depression och ångest kan också vara varierande och komplexa. I dagens läge har vi inte heller kunskapen att kunna säga exakt vad sjukdomarna beror på. Man har tänkt sig att depression är en "serotoninbristsjukdom", men som jag har förstått det är den idén främst uppbyggd på premissen att SSRI (serotoninåterupptagshämmare) har visats fungera bra för att lindra/bota sjukdomen. Men vi ska inte gå in djupare på orsakerna och farmakologin, då sitter jag här till imorgon haha. Det vi ändå kan säga är att dessa sjukdomar högst troligen beror på någon typ av störd signalering med hjärnans neurotransmittorer som normalt skall trigga igång vissa system i hjärnan, vilket då tar sig uttryck i förändringar i personens beteende, humör och/eller känsloliv. Det är alltså ingenting man "tänker sig till", det är ingen abstrakt, själslig skada eller ett tecken på att man är svag/känslig. Det är klart att vissa personlighetstyper är mer benägna att drabbas lättare, men det betyder inte att inte andra kan drabbas. Jag ser folk som kommer in på vårdcentralen och inte kan fatta vad som händer med dem, inte kan förstå varför de knappt orkar ta sig upp och varför allting känns becksvart. De vet inte om att de är deprimerade. Dessa sjukdomar är oerhört allvarliga, förstör livet för många människor och driver familjer ner i avgrunden. Depression är en sjukdom som i (alldeles för) många fall leder till döden. Förminska aldrig psykisk ohälsa. Sen är dessa också sjukdomar som har diagnoskrav som vilka andra sjukdomar som helst, man ska ju helst inte missbruka orden och bagatellisera de verkliga sjukdomarna på det sättet. Samtidigt tycker jag kanske att det är ett mindre problem än stigmatiseringen som många oigenomtänka påståenden indirekt kan leda till.

Det finns några påstående som jag är nästintill allergisk mot när det kommer till diskussioner om psykisk ohälsa. Uttryck som totalt förringar det verkliga problemet och påståenden som helt enkelt är ren okunskap. Påståenden som att någon inte förstååår hur man kan sjunka så långt ner i en depression, "för själv brukar jag försöka tänka positivt och vara tacksam". Det handlar inte om det. Vår levnadsstandard är högre än någonsin förut, samtidigt verkar prevalensen för psykisk ohälsa växa mer och mer. Ett objektivt sett lyckligt och fungerande liv är inte likamed god psykisk hälsa. Personligen tror jag att vår höga levnadsstandard och att vi i dagens läge har så mycket är en bidragande orsak till att folk mår dåligt. Våra personliga struggles och problem är proportionerliga till vår livssituation, att tänka på fattiga barn i andra delar av världen är liksom inte relevant. Folk som inte själva varit drabbade av psykisk ohälsa skall absolut få skriva om ämnet, men med viss försiktighet. Uttryck som att man inte förstår sig på varför folk mår dåligt bidrar inte med någonting. Eller jo, kanske att man ytterligare förminskar, skuldbelägger och ökar stigmatiseringen även om det inte var ens tanke från början. Tyvärr. Påståenden som att många överdriver och "fejkar" sin sjukdom är också något som sticker mig i ögonen. Ja, förmodligen finns det någon som felaktigt säger att denne mår skitdåligt och är deprimerad, för att få uppmärksamhet, men storleken på denna grupp människor lär vara obetydlig. Det är lite som att ta fram argumentet att det finns folk som fejkat att de blivit våldtagna i våldtäktdebatten, det tillför liksom ingenting till det verkliga problemen och "problemet" är så oproportionerligt litet i förhållande till sakerna man behöver fokusera på. Harsh jämförelse där men ni kanske fattar. Som jag tidigare skrev, det är omöjligt för oss att veta vad som egentligen pågår i andras huvuden, och att säga att personen överdriver eller inte är "sjuk påriktigt" kan vara otroligt kränkande. Framförallt så bidrar påståenden som dessa till en ökad stigmatisering och det är verkligen inte en effekt vi vill ha i ett samhälle där psykisk ohälsa är ett såpass vanligt förekommande och allvarligt problem. Folk tampas redan med ohälsosamma tankar som "Är jag ens tillräckligt sjuk för att söka vård?" eller "Är jag sjuk påriktigt eller inbillar jag mig bara?", vilket leder till att de söker hjälp mycket senare i förloppet än de borde. Att säga att folk tar på sig en diagnos för att det är ett "modebegrepp" tycker jag är löjligt. Det är som när jag fick höra för några år sedan att så många kommer ut med sin homosexualitet för att det är "trendigt". Det kanske snarare är för att dessa personer äntligen känner att det är mer accepterat och att stigmatiseringen i viss mån minskat. Senast jag kollade var det väl ändå inte så jävla hippt att vara deprimerad, ha svår ångest, ätstörningar eller social fobi.

De flesta av oss vill bara andra väl, men trots yttrandefrihet så har vi ett ansvar för vad vi skriver och uttrycker. Vad vill vi förmedla? Vad vill vi egentligen att det vi skriver ska bidra till? Har jag tillräckligt stor förståelse för att uttrycka mig om detta eller kommer det jag skriver göra mer skada än nytta? Och snälla människor, har ni inte egna erfarenheter, uttryck er då hellre objektivt än att ta till egna åsikter som är byggda på en subjektiv uppfattning om problem ni inte har insyn i. Fortsätt att skriva om viktiga ämnen, men tänk också igenom vad ni vill bidra till med er text.

(Upprepar, detta inlägg är inte menat mot någon personligen utan en allmän reflektion)



EDIT; Lite late to the party var jag nog visst, hehe. Har härefter läst en massa, fantastiska inlägg som belyser precis samma saker jag själv skrev om. Jaja, man kan väl inte skriva för mycket om detta ändå. Verkar som att vi är många som tänker likadant, skönt. Keep on spreading the word!

Några riktigt bra inlägg i diskussionen: Julie, Rofa, Linnea


4 kommentarer:

Antonia sa...

Tack för ett fint, välformulerat och informerande inlägg. Blev väldigt ledsen över inlägget du refererar till så det var skönt att läsa detta idag. ❤

Jennie sa...

Tack själv för din kommentar Antonia! Fint att jag fick dig att må bättre <3

emsie sa...

Väldigt välformulerat och fint inlägg! :) Alla borde läsa detta.

Jennie sa...

Tack så mycket Emsie! :)