måndag 24 oktober 2016

hejdå till socker och (förhoppningsvis) kroppsångest

Hej alla! Som rubriken antyder har jag än en gång valt att säga hejdå åt sockret tillsvidare. Nu är jag en vecka "clean" från socker (har dock inte varit jättenoga med att kolla allt så har mycket möjligt fått i mig socker ändå). Tanken är att jag åtminstone skall köra till jul. Under julen kan det hända att det blir lite sött men jag vill verkligen inte go bananas med maten då heller... Hur många år har man inte mått piss efter julen då man tryckt i sig så mycket man hunnit? Helst av allt skulle jag säga hejdå åt socker och onyttigheter för evigt. För det får mig att må så jävla dåligt. Men det är nog inte särskilt realistiskt, ibland faller man i fällan ändå.

Jag ska vara riktigt ärlig med er. Jag är inte bekväm i min kropp. Inte så att jag inte älskar den och är megatacksam över att den är frisk, men jag är inte bekväm med hur jag tar hand om den och hur den ser ut just nu. Har försökt trycka in bodypositivity i min hjärna, men fasen heller jag är inte nöjd. Jag har inte varit det på länge. Det är inte heller så att jag går runt och mår dåligt över hur jag ser ut men min kropp avspeglar inte det jag vill att den ska. Och det händer att jag får ångest ibland då jag ser en bild, ser på gamla bilder eller när jag bestäm mig att ta en löptur och inte kommer mig iväg. Ibland vill jag bara gråta då jag undrar om jag någonsin kommer bli 100%-igt bekväm. Under den senaste månaden har jag lyckats dra på mig två grymma förkylningar och haft så in i helvetes mycket i skolan vilket resulterat i att jag knappt tränat alls. Det känns så jobbigt att tänka på att ta itu med allting igen efter en så lång träningspaus. Maten har det gått helt ok med, jag äter ju väldigt mycket grönsaker och har aldrig onyttigheter hemma.

Ändå känns det som att jag aldrig kommer någonvart? Att det aldrig blir någon riktig utveckling, att jag ständigt stampar på stället och aldrig riktigt lyckas skapa någon kontinuens. Och ja, klart som fan jag vill gå ner i vikt. Det tänker jag sluta förneka både för mig själv och andra. Tiden är förbi när jag var smal och vältränad, det är inte så att jag gått helt "off the rails" men jag är långt ifrån det jag var innan jag flyttade till USA. Jag vill gå ner 5kg och känna mig som att jag har kontroll igen. Ända sen jag slutade spela fotboll har jag haft svårt att skapa balans och det känns som att jag verkligen behöver få till det för att må bra i mig själv. Styrketräningen har jag tröttnat så fruktansvärt på då det bara blir samma sak och jag tappar motivation. I somras tränade jag dock riktigt bra men jag har svårt att få till detdär suget att vilja utvecklas igen. Känner att det måste hända något nytt där för att jag skall bli "hooked" igen. För jag vet ju att jag älskar att träna men motivationsmässigt får jag inte riktigt till det.

Kändes som att jag behövde få ut detta. Jag tycker det är helt okej att känna såhär och att man vill förändra. Kroppspositivsm i all sin ära men man behöver faktiskt inte vara så jävla nöjd jämt. Det är 2016 och man ska helst älska varje cm av sin kropp och hur man ser ut men jag tycker det är fullkomligt ok att vilja gå ner i vikt också. För jag älskar ju att känna mig stark, vältränad och som att jag tar hand om mig själv. Jag älskar ju min kropp för att den fungerar och jag älskar den för allt den kan göra, men jag tänker inte sopa under mattan att jag gärna hade velat slipa till den lite. För min egen skull. Förhoppningsvis gör det mig gott att skriva ut det och erkänna att jag känner såhär, det är väl det första steget till förändring.


Två bilder som de facto inte ger mig ångest, bara för att liva upp stämningen lite


Inga kommentarer: