tisdag 4 oktober 2016

Att räcka till

Hej alla fina! Vilket vackert väder vi haft de senaste dagarna, man blir glad när man kollar ut genom fönstret på morgonen. Tyvärr har jag spenderat största delen av helgen nere i en dissektionskällare (räknade ihop det till totalt 16!! timmar) med anatomiplugg och repetition av alla strukturer inför dissektionsduggan. Tror nog det är upp mot 450-500 strukturer vi ska kunna, plus hur de hänger ihop och vad som innerverar vad etc.etc. Imorse var det examinationsdags och jag kände faktiskt att jag hade stenkoll på många strukturer och rätt bra koll på resten. Ändå blev jag så nervös och stressad under examinationen (vi hade muntlig examination) att jag sa fel på vissa saker jag egentligen kunde hur bra som helst. Fick vissa lite svårare frågor så jag är relativt nöjd ändå, lite irriterande ändå att man blir så upp i varv att man säger fel trots att man vet grejerna. Som tur fick vi ha några få fel så jag klarade det ändå, och våra examinationer är alltid enligt en godkänd/icke-godkänd skala utan några vitsord. Det viktigaste är väl ändå att jag vet att jag kan!

Har en till examination idag också, denna gång på radiologi. Har inte pluggat alls, men den ska inte vara så svår så jag tror väl att jag ska klara det ändå. På fredag är det tenta och jag har i ärlighetens namn inte börjat tentaplugga än. Vanligtvis börjar jag 1-2 veckor på förhand, så jag får leva i denna stress några dagar till. Som tur har jag pluggat bra till rörelseanatomin och dissektionsanatomin så jag hoppas på att det ska täcka största delen av tentaplugget.

Haha, oj vad jag babblar på om skolan, ni kanske inte tycker det är intressant alls. Kände bara för att skriva av mig lite. Detta är ju min dröm och jag vet att jag aldrig kommer ångra mig att jag pluggade läkarprogrammet, men ibland frågar man ju sig varför i hela fridens namn man orkar göra detta haha. Konstant stress, konstant ångest över allt man redan borde pluggat på. På något sätt trivs man ändå. För man vet att man klarar det och man vet att man kan. På något sätt kommer jag räcka till.

Och hörni! När allt detta är över åker jag iväg till Dalarna över helgen och tar det lugnt i några dagar med mina släktingar. Sen kör en ny Neurologi-kurs igång på måndag som jag är rätt taggad på också (fråga mig igen om tre veckor...). På tisdag nästa vecka tänker jag ta lite semester och åka iväg till Helsingborg för att hälsa på mina älsklingar Linn och Karin. Saknar dem oändligt mycket så det skall bli riktigt skönt. Tror lite miljöombyte kommer göra gott också, har aldrig varit på västkusten. Där tänker jag stanna ända till söndag innan jag tvingas åka tillbaka och ta itu med mitt liv igen, haha.

Ha det bra!


Inga kommentarer: