torsdag 29 september 2016

LIFE OF A MEDSTUDENT

Hejsan på er! Gud vad snabbt veckorna flyger iväg. Känns som att det precis var måndag och snart är det fredag igen. Mitt liv består just nu mest av att plugga anatomi, stå i dissektionskällare och sen stressa över att jag inte pluggat tillräckligt. Kanske lite nöjen däremellan också. Denhär kursen har verkligen varit skitrolig men fy fasen vad pluggstressad man är. Vår föreläsare påpekade häromdagen att denhär kursen "nog är rätt intensiv" - vi ska lära oss 2000 ord på fem veckor. TVÅTUSEN. Sen ska man veta hur de olika strukterna löper också och hur de ligger i förhållande till varandra. Å andra sidan är latin ett rätt logiskt språk och man kan ofta lista sig fram till vad en struktur heter genom att kolla var den kommer ifrån och vart den går. Klarade i alla fall rörelseduggan jag hade i måndags där vi skulle lära oss alla muskler och alla ben; var musklerna fäster och varifrån de urspringer och vilken funktion de har, och sen slumpade vi fram tio frågor vi skulle svara på individuellt eller visa på skelettet. Känns skönt... På tisdag är det dissektionsdugga och nästa fredag har vi tenta. Ah, och på tisdag har vi en radiologidugga också. Stressen alltså.

På tal om att dissekera människokroppar. Skrev tidigare om att jag skulle berätta litegrann om det. Det kanske finns någon blivande läkarstudent som läser min blogg, vem vet. Eller kanske någon annan som skulle tänkas vara intresserad, haha. Det är ju rätt absurt ändå. Jag har faktiskt sett fram emot denna kurs länge, att lära sig hur människan faktiskt ser ut och hur komplext allting är. Sen tyckte jag det lät väldigt spännande att få se en död människa och faktiskt få skära litegrann (*känner hur ni ryggar tillbaka från era skärmar*). Det är faktiskt inte så konstigt som det låter. Första gången vi gick ner i dissektionskällaren och fick se preparatet (alltså, liket) vi skulle börja dissekera, kändes det väldigt absurt. Kroppen var fortfarande intakt och såg ut som en människa fast mycket stelare liksom. Typ som en docka. Vi fick se kroppen och känna på den, som en mjukstart liksom. Sen har vi gradvist arbetat oss genom hals, arm, thorax, buk, retroperitoneum, rygg, bäcken och ben. Jag har dissekerat hals, thorax, rygg och ben; resten har de andra i min grupp dissekerat och sen redovisat för oss. Redan andra gången vi var nere i källaren kändes det mycket naturligare, man gör det för att lära sig och tänker inte destomer på vad man faktiskt håller på med. Man börjar jobba på ett visst område och skär bort bindväv och fett för att få fram nerver, kärl och muskler. Idag har jag t.ex. dissekerat ben och stått och jobbat med överbenets olika muskler, kärl och nerver. Det är liksom inte särskilt konstigt att hugga genom en ryggrad, att hålla i ett hjärta eller att söka nerver i en bröstkorg längre. Väldigt häftigt förstås, men inte äckligt eller konstigt. De enda gångerna det har känts konstigt eller absurt (efter första gången vi såg liket), har varit när man liksom zonat ut för en stund och sett på situationen ur ett annat perspektiv. Liksom, här är ett rum fyllt av folk som står och skär och river i döda kroppar. Just another day at the office typ. När man börjar tänka på preparatet som en människa som har haft ett liv och en familj och ett jobb. Och nu står vi här och river itu kroppen. Men sen börjar man koncentrera sig på det man gör igen och sen är det inte konstigt längre. Jag är så jävla tacksam för dessa människor som valt att donera sina kroppar för detta ändamål, det är verkligen guldvärt för oss att få denna erfarenhet. En väldigt fin sak att göra när man lämnat denna värld. Påpekas bör att vi alltid behandlar kropparna med respekt, man skämtar inte om kroppsdelar, man går inte och pratar i korridorerna om dendär tatueringen människan hade, man respekterar människans värde helt enkelt.

Det var lite om mitt liv just nu helt enkelt. Jag har tyckt att det varit otroligt kul att dissekera. Man känner sig som en riktig läkarstudent liksom. Hoppas någon tyckte det var lite intressant! Nu borde jag verkligen dammsuga lite och sen plugga inför morgondagen.

På tal om nåt helt annat (världens rörigaste inlägg eller?) var jag i Stockholm i helgen med min mamma och mina mostrar. Det var supermysigt. Vi var på Mall of Scandinavia en dag och jag köpte dessa snygga byxor som är så jäkla bekväma och användbara. Hade velat ha dem precis såhär, med ett par klackar, men det lämpar sig inte riktigt på BMC haha... Gillar dem supermycket!





Från Pull&Bear

Inga kommentarer: