onsdag 21 september 2016

babbel.

Tänkte skriva om en intressant grej. Gillar du inte filosofiska tankesätt och invecklade teorier kan du sluta läsa här, hehe. De som känner mig vet att jag gillar att prata filosofi, religion och livsåskådning. Att ifrågasätta ens egna tankesätt. Vi satt och pratade för nån vecka sen om den s.k. "teleporter-paradoxen" (läs om den här), tycker det är ett sjukt intressant tanke-experiment. Det är ett försök att ifrågasätta materialismens tankebanor, dvs att allting består av materia som lyder under fysikens lagar. Jag tror ju inte på någonting övernaturligt, helt enkelt för att det enligt mig inte finns bevis för att det existerar övernaturliga dimensioner. Jag tror att vi är atomer som blir molekyler som blir makromolekyler som blir celler som blir vävnader, organ... you get the point.  Jag tror på det vetenskapliga. Ni kan tycka det är tråkigt och meningslöst, men jag tycker det är tillräckligt jäkla coolt att vi fungerar i all vår komplexitet. Jaja, nog om det.

Teleporter-paradoxen går i stora drag ut på en tanke om kloning. Du som människa, teleporteras till en annan plats - men inte genom att dina beståndsdelar flyttas, utan genom att du blir nedsövd, all din information kopieras in i minsta detalj, skickas iväg och det bildas en komplett replika av dig på en annan plats. Den ursprungliga versionen av dig förstörs i processen. Som en enormt komplex 3D-printer typ. Den nya "kopian" är alltså exakt samma beståndsdelar som den ursprungliga versionen av dig, alltså har båda versionerna samma tankar och minnen eftersom nervbanorna i hjärnan är exakt lika. Den nya kopian är alltså du. Eller? Följer "du" med i processen, flyttas ditt medvetande till en annan plats och fortsätter där du slutade? (påminner mig förresten om filmen "The Prestige" om någon sett den)

För att göra det mer invecklat; tänk dig att den ursprungliga versionen av dig inte förstörs i processen utan bevaras. Ditt medvetande kan inte befinna sig på två ställen på samma gång, eller hur? Känns det inte mer logiskt att om "du" överlever processen överhuvudtaget är det i den ursprungliga versionen, och inte i kopian du lever kvar i? Vem är då kopian? Om du skulle komma att träffa din kopia - hade du sett på kopian som en annan person eller som en förlängning av dig själv?

Är människan någonting annat än atomer och molekyler och transmittorsubstanser och joner osv? Detta tankeexperiment försöker väcka frågan om det finns någonting man skulle kunna kalla "själ" i oss människor. Det tror jag ju i ärlighetens namn inte, men det är en intressant tanke. Hade den klonade kopian fortfarande varit "jag", med alla mina minnen, tankar och upplevelser, bara återuppstånden på en annan plats - eller hade någon liten detalj av det som gör mig till just mig förlorats i processen?

2 kommentarer:

LINN sa...

Haha.. Kan tänk mi ho läng vi sko kona ligg å tala om hitt :DD

Jennie sa...

Haha jaanååå... "Ne nu ska vi sova, gonatt".. "Ha tu annos tenkt på ett...?"