lördag 19 mars 2016

things i miss about the us

Kunde ju till min stora lycka rädda alla bilder från min förra mobil, som innehöll största delen av bilderna från USA. Därför tänkte jag nu slänga in en massa mobilbilder och berätta om saker jag saknar från tiden i USA. Råder er att inte läsa i mobilläge för då blir det en jäkla massa scrollande.

As I mentioned before, I was able to save all the pictures from my old phone (that crashed) with all the pics from my time in the US. That's why I'm going to photobomb you guys today with a heck load of pictures and tell you about some things I miss about the states. Little tip though: Don't read this in mobile device mode, there will be a ton of scrolling. 

MINA FINA KOMPISAR | My lovely friends





Självklart saknar jag alla mina kompisar som jag lärde känna under tiden. Eftersom man är borta hemifrån blir kompisarna som en slags familj som förstår den situation man är i. En del av dem har jag fortfarande kontakt med då och då, om än inte så ofta som jag borde, och tre stycken har jag lyckats träffa igen efter att vi kommit hem från USA (räknar inte med Linn då). Det är otroligt berikande att ha kompisar från alla möjliga olika länder, i alla möjliga olika åldrar, som jag vet att jag kan crasha hos om jag skulle råka befinna mig i deras hemländer. Sorgligt nog finns det ju många man aldrig kommer se igen, men jag uppskattar i alla fall de minnen vi har tillsammans. Vissa ser jag som några av mina absolut närmaste vänner, även om vi inte kan ses alldeles  för ofta.

Obviously I miss all my friends that I had the privilege of getting to know during my time. Since we were all away from home, friends kind of become a little family that all understand the situation you're in. A bunch of them I still keep in touch with from time to time, although I could surely reach out a little more frequently, and three of them I've been able to meet since we all came home (not counting Linn). It's such a precious thing to have friends and acquaintances from different countries, in different ages, that I know I can always reach out to if I would happen to be in their home countries. Sadly, a lot of these people I'll probably never see again, but I still appreciate the memories. Some of them I see as part of my closest group of friends, even though we can't meet up that often. 

KIDSEN | The kids





 haha älskar denna bild... den är lite sådär kaotisk som livet med dessa oftast var

Well this one goes without explanation. Klart att jag saknar min hostfamilj. Gör alltid lite ont att se på bilder av barnen och jag får alltid en klump i halsen då jag saknar dem så mycket. Så konstigt att tänka att jag spenderat i princip varje dag i nästan ett år med dem och nu är de inte en del av mitt liv längre. Går nog inte en dag utan att jag tänker på dem lite grann i alla fall, och speciellt när jag ser bilder på dem känns allt så overkligt. Ser framemot att se dem igen, då den dagen kommer. Detta påminner mig om att jag borde skypa med dem ASAP, det har gått ganska lång tid sen senast.

Well this one goes without explanation. Of course I miss my hostfamily. It always stings a little bit inside to see pics of the kids and I get this lump in my throat (is that even a saying?) because I miss them so much. It so weird to think that I spent pretty much every day of  a whole year with them and now they're not a part of my life anymore. Not a day passes without me thinking about them at least for a moment, and especially when I see pictures of them it all just feels surreal. I'm looking forward to seeing them again, when that day comes. This reminds me I should skype with them ASAP, it's been a while.

STADEN / The City











NYC är min favoritstad i USA - även om den är stökig, kaotisk, iskall, stekhet, överbefolkad och ibland en pain in the ass. Nu har jag kanske inte tillbringat tillräckligt med tid i de andra städerna för att ha något objektiv åsikt, för att inte tala om de städer jag aldrig besökt. Men det är någonting med New York City. Rekommenderar inte att åka dit December - Mars, men resten av året är den ganska fantastisk. Det finns så mycket att se, så många människor, så mycket liv. Som en liten värld samlad i fem stadsdelar. Det finns många saker jag inte gillar med NYC också, men det finns så många fina minnen från denna stad som gör att den är speciell för mig.

NYC is my favourite city in the US - despite the chaotic craziness, the freezing cold winter and the humid, hot summer, the crowd and the occasional "this is a pain in the ass"-feeling. I haven't really spent enough time in the other cities to have an objective opinion about them, not to mention all the cities I've never been to. But there's something about NYC. I wouldn't recommend going there Dec-March, but during the rest of the year I'd say it's pretty awesome. There's so much to see, so many people, so much life. It's like a tiny world within five boroughs. There are a lot of things I don't like about NYC as well, but I have so many memories from this city that make it really special to me.

NYA PLATSER / Seeing new places






Natur, storstäder, alla världens kulturer, klimatskillnader... Nordamerika har det mesta. Jag besökte tio olika stater med Quebec i Canada inräknat. USA känns nästan som en världsdel då klimatskillnaderna är så stora. När man är ny i ett stort land finns det så mycket att se och allting är annorlunda. Jag använde en ganska stor del av mina helger till att se städer och platser på östkusten, samt att jag åkte till västkusten i lite över två veckor för att resa runt. Det mesta av mina pengar gick åt till mina resor och jag ångrar det inte en sekund. NYC är min favoritstad men av de två kusterna är det västkusten som drar det längre strået.

Att resa i USA är verkligen en upplevelse men samtidigt känns det som att jag sett det mesta jag vill se av landet. Klart att det finns tusen andra ställen att se men andra världsdelar är mycket högre upp på listan just nu. Det jag saknade i USA var historian och den egna kulturen som europeiska länder har. USA känns mer som en melting pot av världens kulturer och den nativa kulturen är inget man kommer i kontakt med speciellt lätt. Det är ju lite av USAs identitet - en blandning av resten av världen. Klart att det finns historia i USA också men inte riktigt på samma sätt. Det mesta är ganska modernt och gammal arkitektur finns det inte mycket av. Boston lär vara en av de mer historiska platserna i USA, men naturligtvis får man inte alls samma historiska vibe som av gamla europeiska städer.

Nature, big cities, culture from all around the world, different climate... North America has a lot to offer. I visited ten different states including Quebec in Canada. The US almost feels like a continent of its own, because the differences in climate are huge. When you're new in a big country there is so much to se and every place is a different experience. I used a lot of my weekends for travelling around to different cities and places on the east coast, and I traveled the west coast during a 16-day vacation. Most of my money went to my travels and I don't regret it for a second.

Travelling in the US is definitely an experience but at the same time I feel like I've seen most of the things I want to see in the country. Of course there are always thousands of other places worth a visit but other continents are higher up on my list. What I missed in the US was the history and the original culture that European countries usually have. USA feels like a melting pot of cultures from around the world and the native American culture is not something you can easily get in touch with. But I guess that's essentially what the US is - a mixture of the rest of the world. There is definitely history in the US as well but not really in the same sense as in Europe. Most buildings are fairly modern and there's not a lot of old architecture. Boston is supposed to be one of the more historical places, but naturally you don't get the same historical vibe as you would in old European cities since it's not as old.






Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men jag tror jag säger stopp här för att detta inte skall bli ännu mer av ett monsterinlägg än vad det redan är. Jag saknar shoppingen, jag saknar Sushin och jag saknar bergen utanför mitt fönster. Jag saknar att hälsa på Linn och tjejerna på Long Island, t.o.m. den timtals långa färden Woodbury - Merrick där jag ensamt tog mig fram bland alla människor och stirrade ut genom tåg- och bussfönstren med någon bra låt spelandes i öronen, insjuken i mina tankar. Jag saknar våra äventyr i staden och våra fantastiska helger. Och som jag saknar att prata engelska hela tiden! 

Jag vill inte göra det igen och jag vet att jag romantiserar en hel del saker, men jag blev lite sentimental när jag såg alla bilder och kände för att dela med mig. Ett år går så jäkla snabbt och ännu snabbare känns det som nu när det är över. Jag saknar inte ångesten, hemlängtan eller tråkigheten jag upplevde ibland, men det är världsliga saker. Jag är väldigt nöjd med var jag är i livet just nu, men det är alltid hälsosamt att se tillbaka på saker man varit med om.

I could go on and on and on about this but I think I'll stop here so this doesn't turn into even more of an long ass post than it already is. I miss the shopping, I miss the Sushi and the hills outside my window. I miss visiting Linn and the girls on Long Island, I even miss the hours of commuting between Woodbury - Merrick where I would make my way through the enormous crowd on my own and stare out the train- and buswindows while listening to some great music, deep in my own thoughts. I miss our adventures in the city and the oh-so-amazing weekends. And oh how I miss speaking English on a daily basis! 

I don't want to do it again and I know I have my pink, romantizing glasses on when I look back, but I just got a little bit sentimental when I looked at all the pictures and felt like sharing. A year goes by so freaking quickly and it feels like it passed even faster now when I look back. I don't miss the anxiety, the homesickness or the boredom I experienced at times, but those are worldly things. I'm very happy with where I am in life right now, but it's always healthy to take some time to look back at things you've done so far.

Inga kommentarer: