tisdag 1 mars 2016

att vara finlandssvensk (and damn proud of it)

Alltså, denna artikel som jag snubblade över kan vara det mest SPOT ON jag läst på länge --> 

Några väldigt relaterbara gif:ar ur artikeln:

"Du snackar så bra svenska"

ALLA skämt om knivar och Koskenkorva
(okej, kan va roligt ibland)
I Finland är vi ofosterländska och inte finländare påriktigt

Det här med att vara finlandssvensk. Hör vi hemma någonstans egentligen? Jag har bott utomlands i över ett och ett halvt år nu, och det får en ofta att fundera över den egna identiteten. Jag bor ju som bekant i Sverige numera och till min egen besvikelse (?) har jag anammat svenskheten i mycket högre grad än jag tänkt från början. Jag pratar helt flytande rikssvenska med svenskarna och får ibland frågan om jag kommer från Stockholm - vet mycket väl att detta fenomen är någonting man fnyser åt hemma i Österbotten (alltså inte specifikt mig då, men fenomenet att börja prata rikssvenska). "Va ska tu nu lååss, int er du ju från na Svärji heldä." Varför anpassar jag mig då, varför pratar jag rikssvenska när finlandssvenskan är mitt modersmål och jag skulle kunna göra mig precis lika förstådd på det här i Sveariket? Skäms jag över att vara finländare? 

Absolut inte. Jag är otroligt stolt över mitt ursprung, jag är finlandssvensk in i märg och ben och kommer alltid vara det. Jag önskar att jag kunde prata finlandssvenska naturligt även med svenskar, för jag tycker finlandssvenskan är väldigt charmig och pratar naturligtvis det med mina finska/finlandssvenska kompisar. Grejen är att dialekten är mitt hjärtespråk och mitt egentliga modersmål - men tyvärr kommer man inte så långt i världen med tärjädialekt. Rikssvenskan och finlandssvenskan är lika naturliga språk för mig, eftersom jag aldrig bott i södra Finland och därmed inte pratat mer standardfinlandssvenska än rikssvenska i mitt liv. Jag är en språkkameleont och det är naturligt för mig att svara på det språk som den jag kommunicerar med pratar. Skulle jag flytta till Storbritannien skulle jag förmodligen börja prata engelska med den brittiska accenten även om jag nu pratar flytande "amerikanska", det är bara sån jag är.

Hur som haver, den bristande kunskapen om finlandssvenskar är lika påtaglig var jag än befinner mig. I Finland frodas fördomarna om finlandssvenskar, i Sverige frodas fördomar i finnar. Ja, finnar, för den händelse att en svensk skulle veta att finlandssvenskar existerar är långt, långt ifrån en självklarhet. Nu säger jag absolut inte att alla finnar har fördomar om svensktalande finländare eller att ingen i Sverige vet att vi existerar, det är klart att det finns folk som har helt andra åsikter och såna som vet allt om finlanssvenskhet. Jag pratar generellt om folk ur mitt egna, ytterst subjektiva perspektiv.

Jag kan verkligen inte förstå att kunskapen om finlandssvenskar är så bristande i Sverige. Jag säger inte det alls med någonslags mallig, finlandssvensk narcissism; som att alla i världen borde veta vem vi är. Jag undrar bara. Jag undrar över att det inte är självklart i den svenska historieundervisningen/samhällsundervisningen/whatever, att man någon gång kanske nämner det faktum att Finland har hört till Sverige längre än Skåne har och att det därmed är rätt självklart att det finns svensktalande befolkning i det östra grannlandet. Eller vad vet jag, kanske man pratar om det i historieundervisningen men svenskar på något underligt sätt kollektivt glömmer bort det. Eller så handlar det om ett genuint ointresse för allt som heter Finland. Jag vet inte, jag har inte växt upp här, som vissa verkar tro eftersom att finlandssvenskar i deras mening är finnar som flyttat till Sverige och lärt sig svenska (ingen pik till Caroline, haha). "Så gulligt när finnar pratar svenska och bryter på finska" - Ja, alltså nu e de ju så att vi bryter faktiskt int alls utan dehär e vårt modersmål GODDAMNIT.

Okej, nu låter jag väldigt bitter, jag tycker att svenskar är väldigt allmänbildade, har bra åsikter och är schyssta människor i allmänhet (i alla fall de flesta jag träffat på). Men ibland blir man trött, så trött på att förklara sig vart man än går. Tror att andra/tredje generationens svenska invandrare som får förklara "nej, alltså jag är svensk" gång på gång kan relatera. Jag tycker inte på något sätt synd om oss finlandssvenskar, jag tycker bara att det är märkligt att man i Sverige är helt medveten om att Quebec i Canada är väldigt franskt men att många inte vet att det finns en befolkning på nästan 300 000 personer i grannlandet som har en variant av svenska som sitt modersmål. Ja, jag har gått hela min skolgång på svenska, många av oss lär sig finska bara i skolan och vi kommunicerar endast på svenska. So, just to make it clear: Finlandssvenskar är inte finnar, men vi är lika mycket finländare som de finskspråkiga. 

Såja, nu har jag kontribuerat till den diskussion finlandssvenskar förmodligen är helt trötta på. 
Över & ut.

ps. (Sverige är bra, okej) (Suomalaiset ovat myös ihania)


Inga kommentarer: