onsdag 10 februari 2016

STEVEN WILSON

Låt mig bara ta en minut för att uppskatta den konsert jag fick vara med om igår. Kan mycket väl vara den bästa konsert jag någonsin varit på. Vet inte ens hur jag skall beskriva det men Steven Wilson är ett jävla musikaliskt geni kan man lugnt säga. Njöt genom hela de 2,5 timmarna och blir alldeles varm i själen fortfarande när jag tänker på det. Det var faktiskt så bra tidvis att jag började gråta litegrann...

Musiken var så levande, så gränsöverskridande, så melankolisk, så vacker. Tidvis mer mot metal, tidvis jazzigt, tidvis progressiv rock. Steven Wilson sa själv under konsertens gång att han inte gillar att kategorisera sin egen musik men skulle han beskriva den på något sätt skulle det vara "this is miserable music played by happy people". Visst är det så jävla miserabelt ibland men det är någonting med musiken som gör att man blir varm inombords ändå. Ibland är det inte miserabelt alls utan mer hårt och metalliskt och jag älskar kontrasterna. Det märks så väl att han lever för musiken och lägger hela sin själ och sitt hjärta i det han gör. Han gör det verkligen för sin egen skull, inte för att tillfredsställa andra och det är därför det blir så äkta. 

Han säger det så bra själv i en intervju: "I think great artists make things in a very selfish way, and lesser artists think about their fans and try and provide something to please them. For me, those people are not really artists, they’re entertainers." Tycker det beskriver de flesta av dagens artister väldigt bra. Istället för att göra musik för att de behöver, för att det är deras sätt att bidra med någonting till världen - gör de musik som förväntas av dem, saker som har gjorts förut, saker som kommer att sälja. Jag kommer alltid att ha mer respekt för en artist som vågar misslyckas, vågar prova någonting de känner för som kanske inte blir så bra, än en artist som levererar hit efter hit men aldrig gör någonting som inte gjorts förut. Måste alltså hålla med om en annan grej han sa i samma intervju: "I think the mainstream music industry is dreadful. The pop end of the market is of absolutely no interest to me, or anyone I know who is really passionate about music. Though there’s still a lot of great music being made, I think there’s too much music in the world now."

Anyway, för att runda av och inte göra det här till något massivt inlägg om nutidens musik vill jag bara säga att jag är så jäkla glad att jag kunde gå på den här konserten. Min moster som var med och inte själv lyssnat på Porcupine Tree/Steven Wilson speciellt mycket tyckte också att det var väldigt bra. Det gjorde mig väldigt glad att de spelade några Porcupine Tree-låtar också, trodde han bara skulle köra sitt nyare material. De spelade Lazarus som en tribute till David Bowie (som också har en låt med namnet Lazarus på den skiva som kom ut innan han dog) samt Sound of Muzak avslutningsvis.




2 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med, var en helt fantastiskt konsert!! Nytt för mig och hoppas på en ny konsert nästa år!! Då är jag där!!!

Jennie sa...

Absolut!! :)