onsdag 9 december 2015

Why has the word become such an uncomfortable one?


Amen, sister.
Har hört detta tal förut men det är så jävla bra att jag delar det här även om det är över ett år gammalt. Ett kort, koncist och sympatiskt tal som slår huvudet på spiken, utan att vara aggressivt eller nedvärderande mot något. 

"Feminism has become an unpopular word. Women are choosing not to identify as feminists. Apparently, I am among the rangs of women whose expressions are seen as too strong, too aggressive, isolating and anti-men. Unattractive, even. Why has the word become such an uncomfortable one?"

Feminism, feminism, feminism. Populärt, opopulärt, misstolkat, felbemött? Var ska man stå? Behövs den verkligen? Är det ännu ett populärkulturellt ord som slängs hit och dit och har tappat sin sanna betydelse på vägen? Vem är feminist?

Personligen förstår jag inte människor som påstår sig vara icke-feminister. Speciellt kvinnor efter som det ändå är en rörelse som kämpar för våra rättigheter, men också män som medvetet väljer att avstå från begreppet. Antar att det till stor del har med ordets värdeladdning och associationer det medför att göra. Dessutom har feminismen på senare år verkligen exploderat, ordet slängs hit och dit och har förmodligen för många blivit synonymt med manshat. Mycket av feminismen har blivit en tävling i vem som skriker högst. Här i Skandinavien är Zara Larsson en offentlig person som blivit central i feminism-debatten (på senare tiden tycket jag dock att hon "lugnat ner sig"?). Jag står bakom modiga feminister, men kan delvis förstå att det grundläggande budskapet faller i skymundan av allt skrik om manshat hit och dit. Det jag uppskattar med just henne är att hon vågar provocera - ett enkelt medel att skapa debatt. Utan debatt, utan diskussion sker ingen förändring. Sen hur hon väljer att framföra sitt budskap är en annan sak, att skriva saker som "alla killar är skräp" är enligt mig inte det optimala sättet att promota feminism. Det är lite tråkigt att det ska bli ett vi & de, när feminismen är något som gynnar både män och kvinnor. Feminismen handlar inte om att förminska män, utan lyfta kvinnor till samma nivå som män i alla avseenden. Något som för mig är självklart. Tycker det är tråkigt att man av vissa anses vara aggressiv och arrogant om man som kvinna säger sig vara feminism, och att man på något sätt anses tappa maskulinitet om man som man säger detsamma. Liksom, what's up with att inte vara för människors lika rättighet? Det handlar ändå om någonting så basalt som de två könens lika rättigheter, de två stora grupper som (biologiskt sett) existerar på vår jord. 50/50.

Varför heter det inte bara jämställdhet då, om det ändå är det allt handlar om? Jo, faktum är att kvinnor fortfarande inte har samma rättigheter som män, speciellt inte i icke-västvärlden (här har vi det jävligt bra i jämförelse). Kvinnor är underställda män. Tycker det faller sig ganska logiskt att man uttrycksmässigt väljer att stå på the side of the underdog så att säga och därmed kalla det feminism - rörelsen är FÖR kvinnor utan att vara mot män. Män har inte heller de fördelar jämställdheten skulle medföra. Sen när vi uppnått jämställdhet kan vi börja prata om att upprätthålla den, vi behöver bara ta oss dit!

"It's time we all percieve gender on a spectrum, instead of two sets of opposing ideals."

2 kommentarer:

Lisa sa...

Som du sjölv sa e, amen sister.

Jennie sa...

Thanks Lisa!