lördag 12 december 2015

WE'VE GOT OUR ALIBIS


Copy-paste från YouTube:

"My first original song in a long, long time... Haven't really had any inspiration to write lately, but I finally got one together! This song is about a very important subject; about the extreme contrasts among us humans. There has been a lot of talk about this here where I live (Scandinavia) and I feel that there is a lot of twisted opinions about the situation... I'm not saying it's an easily solved question or that there is one right solution to the situation. I'm just saying that we western-world, privileged people have no right to dehumanize refugees or people in need. Unless you've been in that situation yourself you won't understand the desperation. After all they are normal people just like you and me, they want a safe and solid place to stay and to not have to constantly fear for their own lives and the lives of their familymembers.

It's a tricky situation and I'm just as clueless to what the optimal solution is; I'm just asking you to keep at least a little bit of your compassion towards these people. Remember, you are the privileged one here."

Min första egna låt på en lång, lång tid... Har inte riktigt haft inspiration till att skriva på senaste tiden (haha, mer senaste 1,5 åren... inget har liksom blivit klart). Men jag fick ihop en låt! Den här låten handlar om ett väldigt viktigt ämne; de extremt stora kontrasterna oss människor emellan. Det har ju pratats väldigt mycket om det här, här i Skandinavien, och enligt mig finns det en hel del vridna åsikter om situationen... Jag säger inte att det är en fråga som är lätt att lösa eller att det finns en rätt och riktig lösning till situationen. Jag säger bara att vi privilegierade västvärldsmänniskor inte har någon rätt att dehumanisera flyktingar och människor i nöd. Om du inte själv har befunnit dig i den situationen kan du inte förstå desperationen. Sist och slutligen är de bara normala människor precis som du och jag, de vill ha ett säkert och tryggt ställe att vara på och inte behöva vara konstant rädda för sina egna eller sina familjemedlemmars liv.

Det är en knepig situation och jag har ingen aning om vad den optimala lösningen är: Jag säger bara - behåll åtminstone en liten del av din medkänsla för dessa människor. Kom ihåg, du är den privilegierade här.

LYRICS:
Frozen smiles, we're walking by
another day, another headline
another hand, reaching out
sorry I've got no time to spare right now
and it's cold outside

All these panicking eyes, she's walking by
another day, she's hoping to survive
so many lives will be shut down by tonight
she's got no time spare right now
finding shelter from outside

We are, we are the privileged
we're used to this
headlines rolling by
we are habitualized 
there's no panic in our eyes
she'll never be, she'll never be
habitualized to the bullets in the sky
you and me, you and me
we've got an alibi, we've got our alibis

Have you ever thought, you're a lucky one
someone would have your worst days in the blink of an eye
So many heartbreaks, so many lies
but you've never had to feel that your whole world died
never had to wake up to the sound of death and terror
hoping that you'll make it through

We are, we are the privileged
we're used to this
headlines rolling by
we are habitualized 
there's no panic in our eyes
she'll never be, she'll never be
habitualized to the bullets in the sky
you and me, you and me
We've got our alibis, we've got an alibi

Inga kommentarer: