söndag 15 november 2015

terror is terrible wherever it takes place

Har varit väldigt tveksam i frågan om jag ska ta och skriva några rader om Paris-attacken igår eller om jag ska låta det vara. Problemet när något sånt här, onekligen mycket hemskt händer, är att sociala medier exploderar; man blir snabbt mätt och matt på hela företeelsen och det känns som att det blir svårt att tillföra något nytt till diskussionen. Å ena sidan finns det de som visar stöd, färgar sin facebook-profilbild i Franska färger och hashtaggar #prayforparis - å andra sidan de som ifrågasätter sociala mediers vinkling och sätter sig emot att denna händelse blir så extremt exponerad när det sker så mycket annat hemskt runt om i världen varje dag. Det finns de som inte orkar bry sig, de som bryr sig men inte har något intresse av att visa sitt engagemang och de som kanske inte sist och slutligen reflekterar så mycket över händelsen men visar sitt stöd ändå för att det är så himla enkelt att lägga ett filter på sin profilbild och därmed visa omvärlden att de bryr sig och hänger med. Till sist finns de också de som har svårt att ordna sitt virrvarr av tankar och inte riktigt vet hur de ska formulera sig i ord för att de inte riktigt vet hur de ska ställa sig i frågan. Precis därför jag ändå väljer att skriva detta inlägg - behöver strukturera mina tankar lite och tänker använda bloggen som virtuell anslagstavla för mitt virrvarr av mentala post-it lappar.

Jag vaknade igår morse till tonen av meddelanden som plingade i mobilen, läste dem och det stod saker i stil med "Vad är det som händer? Paris 9/11?", "Usch va hemskt" och "Finland höjer sin beredskap" etc. Förståeligt nog hoppade jag upp i sängen, loggade in på diverse sociala medier och nyhetssajter för att skaffa mig en uppfattning om vad som hänt. I dagens länge tar det inte många minuter innan man skaffat sig en någorlunda heltäckande bild när det handlar om en såpass stor nyhet. Det är snarare omöjligt att undvika det om man är aktiv på internet. Jag blev förstås alldeles matt och förbryllad, satt i sängen en bra stund med tårar i ögonen och kände hatet och avsmaken växa inom mig. En till terrorattack har skett i religionens tecken - jag reagerar med ilska och hat och känner hur det vrider och vänder inom mig av avsmak mot allt som har med religion att göra. En ganska normal reaktion när man blir väldigt upprörd och när det rör något man själv har en relativt negativ inställning till från första början. När jag sedan lugnat ner mig lite insåg jag dock att jag måste se på en större helhet och inte snöa in mig på mina negativa tankar. Hat leder ingenvart.

Jag har sedan många år tillbaka övergett den kristna världsbilden (och religiositet överhuvudtaget) och identifierar mig själv som agnostisk ateist (hittade äntligen en passande beskrivning när jag läste Linneás inlägg, tack! har velat mellan ateism och agnosticism, så det var ju inte mycket svårare än så). Det är något jag medvetet valt att inte skriva om i min blogg helt enkelt för att det är en extremt känslig fråga och jag har inte riktigt orkat ta mig an den. Kunde skriva långa rader om detta ämne men känns inte som att det finns plats i detta inlägg för mig att börja definiera och förklara min egen inställning, så jag tänker bara "put it out there" och sen fortsätta med själva pointen av inlägget - koppla detta till gårdagens händelse.

När man väl har erkänt sin egen inställning och känner sig säker i sin övertygelse blir man lätt inskränkt och har svårt att se saker ur andra synvinklar än den man själv anser vara rätt. Detta gäller både för ateismen och de olika inriktningarna inom teismen. Det blir till exempel lätt när något sånt här händer - när terrorister skriker "allahu akbar" (Gud är större) och skjuter ihjäl massor av oskyldiga människor i Guds namn - att genast dra paralleller till att religion är av ondo; orsakar krig, förödelse och ond bråd död. Vilket i viss mån också är sant. Jag står stadigt i åsikten om att organiserad religion har mörka baksidor och detta ser vi spår av överallt i historien. Samtidigt tycker jag att religion är mycket större än så; behovet av en oförklarlig högre makt sitter djupt rotad i människan och har genom tiderna ingett trygghet och hjälpt till att förklara fenomen människan inte själv varit kapabel till att förstå. Den har gett mening och betydelse åt många människor under tidens gång. Det är inte utan orsak man i vissa sammanhang gett människan namnet homo religiosus (den religiösa människan), just p.g.a. detta starka underliggande, psykologiska behov. Religion är ett vitt och brett, enorm stort ämne som ibland känns totalt övermäktigt och svårt att tackla.

När terrorattacker av detta slag händer är det enligt mig viktigt att man gör skillnad på Jihadism och Islam. På samma sätt som en "vanlig kristen" knappast vill att dess tro blir likställd med ideologin hos en extremkristen fundamentalist, är det fel att jämställa muslimer med dessa extrema jihadister. En extremgrupp hos en viss inriktning representerar givetvis inte den stora helhetens inställning. Även om jag anser att religion har haft enormt inflytande när det gäller krig och förödelse i historien är inte terrorism = religion. Terrorism är en konsekvens av sjuklig religiös övertygelse och har förekommit inom många olika religioner, inte bara Islam. Däremot vill jag verkligen inte förminska att extremgrupper, speciellt IS, är ett enormt stort hot i vår värld idag och även om jag inte anser att all tro är av ondo skrämmer detta livet ur mig och får mig att grundligt ifrågasätta religionens enorma inflytande och om den faktiskt hör hemma i dagens samhälle. Jag har verkligen inte kunskapen att vidare analysera Islam och Jihadism så jag tänker inte slänga ur mig antaganden och åsikter eftersom jag inte är tillräckligt insatt, men jag håller fast vid att organiserad religion och tro enligt mig är två skilda saker.

Jag hoppas att jag gör mig någorlunda förstådd i detta inlägg, jag försöker se på gårdagens händelse ur ett helhetsperspektiv med själva orsaken i fokus. Sen kan man hålla på och skriva om händelsen i överlag hur länge som helst och ur andra perspektiv; varför media exponerar just denna händelse så mycket att man nästan dränks i nyhetsflödet medan det läggs mycket mindre fokus på massdöd och terror i de delar av världen som inte hör till västvärlden. Varför det inte finns filter på Facebook för att visa sitt stöd för människorna som dog i attacken i Libanon eller människor som dör i terrordåd överallt i krigsdrabbade länder, dag efter dag. Förklaringen är enligt mig ganska simpel: det blir för mycket för oss att tänka på och lägga energi på allt hemskt som händer i världen, men när någonting sånt här sker i ett land med västlänningar känner vi en starkare koppling och terrorn är plötsligt nära oss, den sker inte längre bara "där långt borta". Det handlar om känslan av närhet eller avstånd. Vi har lärt oss filtrera och sålla bort i det enorma nyhetsflödet, jag vågar påstå att vi inte orkar engagera oss på samma sätt i ett terrordåd i Mellanöstern som när det händer såpass nära oss (kanske snarare mentalt än geografiskt) som i Paris. Som sagt exponerar också media en sådan här händelse i enormt mycket större utsträckning än en attack i ett "icke-västvärldsland" - precis för att det förmodligen berör oss i mycket större mån. Större nyhetsvärde. Media styr människor och människor styr media.

Jag tänker inte byta min profilbild eller hashtagga #prayforparis, främst för att jag inte tycker att det spelar någon roll överhuvudtaget. Jag tänker reflektera över det, jag tänker ta det som en orsak att läsa på och lära mig mer om Islam och religion överlag. Mina tankar går till offren i Paris och deras anhöriga och också till människor som faller offer för liknande dåd överallt i världen även om jag förmodligen aldrig kommer läsa lika mycket om dessa händelser. Terror är terror var den än äger rum och det är ingen mening i att förminska den någonstans; varken Paris-händelsen i jämförelse med andra händelser, eller andra händelser i jämförelse med Paris. 

Tack för mig.




2 kommentarer:

Janina sa...

gårr bra skriva!

Jennie sa...

Tack hödu Janina!