fredag 23 oktober 2015

en dag i en liten svensk stad

En morgon, närmare bestämt den tjugoandra oktober tvåtusenfemton, vaknar barn, ungdomar, vuxna, kvinnor och män upp i en liten svensk stad. Allt är till synes som förut och man förbereder sig för en vanlig dag; man borstar sina tänder, kör sina bilar och dricker sitt kaffe. Förväntansfulla för en ny dag eller ej, men totalt omedvetna om vad dagen kommer att föra med sig.

Föräldrar vaknar upp. Säger godmorgon till sina barn eller åker iväg innan någon vaknat. Totalt omedvetna om att livet kommer att förändras fullständigt för vissa av dem. Vissa säger omedvetet hejdå till sina barn en sista gång och vissa förstår ej hur lyckligt lottade de är som kommer att ha möjligheten att säga godnatt till sina barn på kvällen.

En 15-årig pojke vaknar upp. En helt vanlig pojke med ett vanligt liv i den lilla svenska staden. Han gör förmodligen sina morgonsysslor och förbereder sig för skoldagen. Omedveten om att hans vanliga liv idag obarmhärtigt, orättvist och totalt utan anledning kommer att tas ifrån honom.

En 20-årig lärarassistent tar sig till jobbet denna torsdag. En ung, fin kille som borde ha många år framför sig. Som har familj och vänner och intressen och ett normalt svenskt liv. En ung kille som denna dag utan att blinka, kastar sig fram och offrar sitt eget liv för att skona andras. Använder sig själv som sköld mot en ofattbar ondska.

En 21-årig kille vaknar upp. Tar sig upp ur sin säng. Förbereder sig inför dagen på ett sätt som ingen annan i denna lilla svenska stad gör denna morgon. Med förvriden världsbild och ondskefulla intentioner plockar han med sig några vapen och beger sig till en skola i den lilla staden, en skola han inte har någon anknytning till och inte har någon anledning att bege sig till.

När dagen är över går människorna i staden till sängs igen. Hela Sverige går till sängs igen, såsom resten av världen. Vissa går till sängs såsom vilken annan dag som helst, vissa med visshet om att någonting hemskt har inträffat just denna dag, vissa kanske inte går till sängs överhuvudtaget eftersom en av deras närmsta ligger på sjukhus med allvarliga skador. Vissa människor i denna lilla svenska stad avslutar dagen med vissheten om att de förlorat en människa de älskar; sitt barn, sin bror, sin vän.

Människans ofattbara grymhet har åter en gång bekräftat sin existens. Vårt jordklot, en plats där över sju miljarder människor lever sina liv; kvinnor, män, bönder, lärare, politiker, präster, rasister, buddhister, nazister, onda och goda - fortsätter snurra. Och en annan dag i framtiden, i ett annat samhälle, i en annan del av världen, kommer människans mörker att göra sig påmint igen. Om och om igen.


2 kommentarer:

Maria sa...

Alla möjliga rasistiska galenpannor börjar verkligen komma fram i Sverige nu (i Finland också, bara att inget superallvarligt hänt ännu vad jag hört om), anlagda bränder, försök till mordbränder (åtminstone har jag inte hört att nån dött hittills pga alla nerbrunna asylboenden?) och nu detta.. :( Förstår inte, alls.

Jennie sa...

Maria: Ja, det är helgalet. Den här galenpannan är dessutom, från vad jag läst, inte alls ensam utan har massor av sympatisörer i cyberspace. Okej att man har olika åsikter om flyktinginvandringen, men att låta det ta uttryck som hat mot andra folkgrupper kan jag inte på något sätt förstå att man som människa med moral och samvete kan göra sig skyldig till. Måste vara precis det dessa människor har brist på. Så vitt jag vet har ingen kommit till skada i asylboendena, som tur är...