måndag 30 mars 2015

HIKING FEVER




 
Whoa, dammade till och med av systemkameran idag. Mer fina bilder från och med nu, jag lovar. Så jag var på au pair möte idag, vi bowlade inte ens haha. Efteråt fick jag tvingat med några av tjejerna, de kom faktiskt rätt frivilligt, men när vi kom fram till "vandringsleden" var det alldeles för vått och lerigt för att göra en ordenlig hike. Vi gick cirka 500 meter och sen fick jag acceptera mitt öde och hålla tillbaka min vandrings-feber... några veckor till i alla fall. Men snart så! Jag ska bli värsta naturmänniskan. Ok jag har väl alltid tyckt om att vara ute i naturen men såhär passionerad har jag knappast varit... Hiking-Jennie utforskar naturens gömda skatter. Nämnde jag att jag skrivit en lista på alla vandringar i området jag vill göra? JA, så exalterad är jag. Kommer förmodligen inte hinna med hälften av dem men jag tycker min satsning är ganska imponerande.
 
Whoa, I actually blew the dust off my camera this morning and took it with me. More nice pictures from now on, I promise. So today I went to an au pair meeting, vi didn't even bowl haha. Afterwards I succeeded in forcing some of the girls to come hiking with me (okay they actually joined pretty voluntarily) but when we arrived at the root of the hiking trail the ground was too messy and muddy to continue further than about 500 meters... I had to accept my loss and contain my hiking-fever, at least for a few more weeks. Soon, my friends, soon. I'm going to become a real nature-child. Okay, I've always liked being outside but I've never been quite this passionated about it before... Hiking-Jennie exploring the hidden treasures of Nature. Did I mention I wrote a list of all the hikes in the area I want to do? YES, I am that excited. I'm probably not going to have time for half of them but I think my effort is quite remarkable.

söndag 29 mars 2015

SUNday

Det här blev ju en ganska händelselös helg... bra med såna ibland kanske. Har flygit runt hela månaden hittills så jag tänkte att det är dags att ha en lugn helg och spara lite pengar. I fredags var jag på bio och såg "Insurgent", i lördags var jag på kaffe och shopping med Marine och idag har jag läst lite och snart ska jag åka iväg på au pair-möte. Vi ska bowla... efteråt tänker jag försöka tvinga några av dem att komma och hikea med mig. Jag har ett sånt otroligt behov att vara ute i naturen just nu, haha... Igår gjorde vintern en liten comeback och det snöade litegrann vilket tog bort lusten till allt, men idag är våren tillbaka och det är faktiskt rätt varmt! Tanken var att jag skulle åka upstate idag och vandra men min partner drog sig ur så jag tänker försöka hitta någon hike här närmare istället.

Ha en härlig söndag! (Familjen kommer om 5 dagar, känns overkligt.)
 


Haha nej mitt hår är inte fruktansvärt smutsigt, det är fortfarande vått...


En ryggsäck som fick följa med hem igår. Kanske inte den ultimata hike-ryggsäcken, men jag ville inte lägga pengar på något jag bara kan använda till det. Så det blev en jag kan använda till lite alltmöjligt.


lördag 28 mars 2015

nothing fresher than a pair of air force



Skaffade mig äntligen ett par Nike Air Force 1 häromdagen... har bott i dem sedan dess. Så jäääkla bekväma och snygga. Älskar dem! Åh förbannat med alla snygga skor i det här landet, tur att jag kom hit med bara 3 par skor i bagaget...


fredag 27 mars 2015

LINEDANCING NIGHT





Tuesday night means linedancing night! Denna gång joinade Graziana oss också. Vi börjar bli rätt bra faktiskt. För det mesta i alla fall, hehe... Något proffs lär jag väl inte hinna bli. Väntar på att de ska öppna upp terassen över Hudson river, just nu är vi inne i baren och det är rätt trångt... snart så!

past weekend




Ni e bra ni!




Postar bilder från förra helgen såhär torsdagskvällen till ära... Tror aldrig att jag varit så här dålig på att blogga förut, och det syns minst sagt i statistiken. Nåja, det finns viktigare saker. Ni ska få bättre inlägg och bilder när jag orkar börja använda systemkameran igen... det vill säga när våren framskrider lite längre. Jag har många hikes inplanerade så då ska jag försöka fota massor med bilder. Det mest irriterande är att min dator fortfarande är fuckad, orkar knappt redigera bilder på den för att jag knappt ser färgerna...

Well, well, här är i alla fall bilder från helgen. Middag och partajj med tjejerna. Skola i Harlem på söndag. Vi sov på hostell i stan och det var riktigt bra enligt mig. Nu är alla credits tagna och jag är klar med college. Vad tungt det varit... not. Montreál-kursen var rätt dålig, som jag tidigare sa, hade förväntat mig mer. La ner ganska mycket tid på mitt slutprojekt, bara för att ha en dålig 2-minuters presentation (ok, det var ju mitt eget fel) och läraren ägnade inte en blick åt våra projekt. Tur att jag inte ansträngde mig ännu mer som vissa andra, helt i onödan...

Nu får vi hoppas att Montreál levererar, min känsla är att jag kommer att tycka mycket om staden.

tisdag 24 mars 2015

J&J


Det här har varit en riktigt bra dag faktiskt, fastän det inte hänt någonting speciellt alls. Måndagar efter bra helger brukar alltid vara jobbiga, en liten reality-check liksom. Har jobbat, härjat på med min favoritpojke, åkt på tennis och sen gymmat.

Altså det här med att vara en au pair är en konstig upplevelse, haha... Vissa dagar avskyr man det och vill gräva ner sig, åka hem, vad som helst. Och så vissa dagar skulle man aldrig vilja åka hem igen, man kommer ihåg hur livet egentligen är där hemma, och så kan man inte sova och ligger och gråter för att man tänker på att man ska säga hejdå till detta. Staden, människorna, vardagen, barnen... Barnen alltså, jag får världens klump i magen av att tänka på att säga hejdå. Vettefan hur jag ska klara av det. Varför ska man tänka på sånt nu ens. Åh, om man kunde stänga av tankeverksamheten ibland alltså.

Nåja, jag behöver ju faktiskt sömn.

torsdag 19 mars 2015

embrace where you came from, embrace where you're at and embrace what's coming

 
 



 
Åh vad jag kan sakna detta ibland. Semester med familjen, de bästa, värdefullaste och mest irriterande människorna i hela världen. När det bara handlar om gemenskapen och att spendera kvalitetstid. De här människorna jag kan vara mig själv fullständigt med, inklusive humörsvängningarna, temperamentet och (ibland) mentaliteten av en 12-åring... Jag saknar att skrika åt någon och kunna visa hur irriterad jag är. Det är ju inte så att jag går runt och inte är mig själv här, men jag är en annan person. Jag är en bättre, lugnare och mer mogen person, men jag saknar också att vara riktigt barnslig och bråkig haha... Jag vet inte om det bara är miljön och människorna här som gör att jag är en annan person, om jag kommer att gå direkt tillbaka till den jag var förut, men det har jag svårt att tro. Jag känner att jag har förändrats. Det kommer att bli väldigt konstigt att åka hem till allt det där familjära.
 
Vet ni, jag kan komma på mig själv med att sakna grejer jag aldrig trodde jag skulle tänka på ibland... att gå över "ängen" (dzäälo) till farmors och farfars, klinka på pianot och sjunga för fulla muggar. Det där citatet jag har ovanför mitt datorbord i rummet, att sitta och titta på det och tänka på allt som finns där ute i stora världen. Att ligga i hängmattan hemma hos mormor på sommaren och läsa hemmets veckotidning. Att sitta och skriva sånger i timtal i mitt lilla rum. Fotbollen, oj vad jag saknar fotbollen. Att läsa ÖT med en kopp finskt kaffe bredvid, i en ljusgrön ikea-mugg. Eller den där udda muggen  med en blå blomma på som jag köpte åt pappa någon gång i tiderna. Alltså shit vad jag saknar ÖT, dagstidning i papperformat är så jäkla underskattat. Alla de där små detaljerna som är så ingrodda i minnet, så mycket "hemma" som det bara kan bli, så familjärt och tryggt.
 
Missförstå mig inte, jag har inte haft nån speciellt stor hemlängtan på väldigt länge. Alla de här grejerna är bara småsaker jag kan komma att tänka på ibland, och så sticker det till lite av hemlängtan. Jag skakar snabbt av mig det. Jag har aldrig riktigt funderat på vad som tillhör min "identitet", aldrig sett mig som speciellt hemma-kär eller fosterländsk. Jag har dock kommit fram till att alla de här småsakerna, alla dessa detaljer som tillhör min uppväxt och formar mig - bidrar till min identitet. Ja, jag älskar att pladdra på engelska och det känns nästan som ett andra modersmål, men inget slår att få ösa ur mig en ramsa på riktigt bred tärja-dialekt. Jag har många gånger fått höra hur bred min dialekt är, och här har människor kommit fram till mig och Linn och frågat vad fasiken det är för språk vi talar. Aldrig har jag tidigare förstått hur stark gemenskapen och identiteten vi har i svenska Österbotten är. Lite saknar jag det där att känna folk lite överallt, att ha det där sociala nätverket. Jag har aldrig identifierat mig med finska Finland, vilket jag även kommit fram till här när jag umgåtts med finska människor. Jag är inte finsk, jag är finlandssvensk. Vart jag än hamnar i världen kommer Svenskfinland alltid att vara hemma.
 
Vet ni, livet där hemma känns som ett helt annat liv. Det är inte så att jag vill ha det livet tillbaka, och jag vet att även om jag kommer att åka hem härifrån är det ett helt annat kapitel som väntar. Jag har dock lärt mig att uppskatta alla dessa saker och jag ser vilken jäkla bra uppväxt jag haft. Världens bästa föräldrar som alltid varit närvarande, en trygg miljö, massor av vänner, släkt och familj runtomkring. Långt ifrån alla har det privilegiet, LÅNGT ifrån alla.
 
Den här texten blev minst sagt spretig och jag vet inte riktigt vad jag vill få sagt. Kanske att det är lätt att ta saker för givet innan man plötsligt är utan dem. När jag väl är hemma kommer jag förmodligen inte vara så hemskt fascinerad av en pappers-dagstidning längre, och jag kommer också att sakna livet här. Kanske kommer jag då drömma om att gå längs gatorna i New York City igen eller att vakna upp och se bergen utanför fönstret. Sakna att höra barnen skrika på nedrevåningen på lördagsmorgonen och alla sjukt bra klädaffärer som finns här. Det är det som är så jobbigt med saknad, när man väl har det så går det ju inte att sakna. Först när man är utan det uppskattar man det. Det jag vet med säkerhet, är att om några dagar får jag se min familj igen efter över 6,5 månader och jag ska krama om dem riktigt, riktigt hårt.
 

måndag 16 mars 2015

SIX MONTHS

Så var ännu en helg över! Det var en bra sådan. Våren är definitivt på väg och massor av snö har smält bort. I fredags åkte vi till shoppingcentret, åt på the Cheesecake Factory och härjade lite. I lördags åkte vi till White Plains för att fira St. Patrick's day. I söndags var det dags igen för skola på Manhattan, ganska tråkigt var det... Philadelphia-kursen var betydligt bättre. Efteråt åkte jag till midtown för middag med vänner från training school. Igår var nämligen min sex-månaders dag här i USA! Sjukt hur fort tiden går.













Hahaha... random dude i bakgrunden. Skyll dig själv när du photobombar andras bilder ;)





Middag med training school tjejerna på Olive Garden



Maten var jättegod! Rekommenderar verkligen restaurangen

lördag 14 mars 2015

PLANS

Det börjar bli vår! Oj vad det gläder mig att få skriva den meningen... Våren betyder många saker att se framemot:

1. Om exakt tre veckor hämtar jag upp mina föräldrar, min lillebror och min moster på flygplatsen. Inte hela familjen tyvärr, men det ska bli så roligt att få se dem igen efter över 6,5 månader och bo i NYC.
2. Veckoslutet efter att de åkt hem planerar vi att åka till Washington D.C.
3. En vecka senare är det förhoppningsvis dags för Boston!
4. I början av Maj åker vi till Montreál, vilket jag ser väldigt mycket framemot.
5. Niagara falls är också i planerna under våren/sommaren.
6. Sen har vi SOMMAR. Sol, värme, pool- och strandhäng. Jobb förstås också, men livet är i allmänhet lättare på sommaren haha.
7. I början av Augusti blir det California-roadtrip!
8. Sen ska man plötsligt åka hem... Känns som jag nyss kom hit och det är ju inte så speciellt länge kvar? Sen får vi se vart det bär av i höst.




Bilder från en liten utflykt till biblioteket och froyo under veckans gång... Sjukt hur mycket kärlek man kan ha för två barn man inte ens är släkt med. De driver mig till vansinne men jag är väldigt glad för förhållandet jag har till dem. Det jobbiga är ju att tanken på att lämna dem kan ge mig tårar i ögonen redan nu... Men det ska jag inte tänka på nu. Ha en bra helg!

måndag 9 mars 2015

LIMORIDE


I lördags firade vi alltså Lorraines 21-års dag! Först fixade vi oss i hennes pojkväns lägenhet och sen åkte vi till Manhattan. Där åkte vi limoride genom staden och sen lite party. 

I söndags hade jag kurs på Manhattan. Den var väl inte sådär jätteintressant, tyckte inte att vi lärde oss så mycket. Hoppeligen är det lite mer lärorikt nästa gång!

Bilder från helgen (ser nu att Lorraine typ inte är med på en enda, haha...):
 


















Manhattan View

Vi turistade lite igår i Hoboken, New Jersey. Ganska snajsig view över Manhattan därifrån! Vi sov alltså över hos Lorraines pojkvän som bor i Jersey City. De firade Saint Patricks day i Hoboken så överallt på gatorna såg man gröna, fulla människor haha. Men vet ni vad, våren närmar sig här i New York! Sakta men säkert börjar temperaturerna krypa upp och nästa vecka ska vara varm. Yay, can't wait!!

Bilder från Hoboken (hade inte med mig systemkameran för jag hade class idag och vi är inte tillåtna att ta kameror med oss...):





The Brazilian babes and pale little Jennie








My ever-so-gorgeous friend!!