tisdag 30 september 2014

monday 29th

Idag hade jag lång jobbdag. Steg upp klockan sex och slutade lite innan fem. Hade Jake ensam tills klockan tre då Kayla kom hem från skolan. Tycker fortfarande att han är som en dröm att ta hand om. Han är snäll, supersöt och gör som man säger (hoppas han behåller de egenskaperna när han växer upp, haha) Det är roligt att ta hand om honom och han ställer så roliga frågor ibland... som idag när vi skulle åka till biblioteket: "Is Bella going to the gym while we are at the library?". Bella är alltså vår hund. När vi var vid biblioteket och tittade i en zoologi-bok, med bilder på alla möjliga olika djur, insisterade han på att jag skulle säga vad alla djuren hette; "What's his name? What's his daddys name?". Jag märker att han tycker mycket om mig, trivs med mig och litar på mig, och det är verkligen det allra viktigaste för mig. Ingenting annat spelar lika stor roll som att mina hostkids tycker om mig. Jag vet i alla fall att jag tycker väldigt, väldigt mycket om dem.

Det slog mig faktiskt när jag körde från biblioteket med Jake i baksätet, hur otroligt mycket vuxnare jag känner mig. Jag har hand om någon annans barn, deras käraste ägodelar, och jag känner mig fullt beredd att ta det ansvaret. Hemma i Finland kände jag mig fortfarande som en tonåring, här känner jag mig vuxen. Jag beter mig mognare, jag är punktligare och har mer ordning och reda på saker (haha mamma jag ser din min framför mig när du läser detta...). Jag ser till att det är rent och städat på nedrevåningen (där vi håller hus) när mina hostföräldrar kommer hem. Det är klart att jag anstränger mig mer nu när jag bor i någon annans hus, det är ju min arbetsplats även om jag bor här. Min point är att jag verkligen känner hur jag "växer upp" här, det är ju inte precis som att jag var världens omognaste innan jag åkte heller men här är jag faktiskt en tredje vuxen i huset, inte någons barn.

Both me and little man sporting Nike today

Lycklig över sin Juice från Dunkin Donuts. När jag ska in och köpa kaffe vill han förstås också ha någonting...

Följde med på International Dinner vid Kaylas skola ikväll... holy shit, that amount of food. Alla hade med sig maträtter från olika länder, vi hade svenska pannkakor. Tror ni att jag fattade när jag skulle sluta eller tror ni att jag åt och åt och ville smaka på alla 150 rätter som folk hade med sig? Inte så svårt att gissa va. Såna här event är inte menade för att folk som jag ska gå på dem. Blev dessutom lite sur när vissa rätter hade tagit slut när jag kom tillbaka. Känns inte som att jag behöver äta alls imorgon.

1 kommentar:

Mamma sa...

Haha..<3