tisdag 22 juli 2014

all we have is NOW

Vilken kväll det har varit. Egentligen har det inte hänt så mycket, jag har mest slappat efter jobbet, varit ute på promenad och umgåtts med vänner. Men alltså, ikväll har jag tänkt. Det har hänt så mycket i mitt huvud att det är alldeles omvälvande. Det känns som att jag på senaste tiden inte riktigt har givit mig själv tid att tänka och vara för mig själv utan distraktioner, men vilken otrolig lättnad det är när man helt kopplar bort allting och bara är. 

Det jag tillåtit mig själv att erkänna ikväll är att jag inte lever i nuet. Jag lever i det förflutna och i framtiden, saknar det som har varit och ser fram emot det kommande, men jag njuter inte av det som är precis just nu. Jag tänker inte ljuga och säga att detta varit en jättebra sommar som jag vill minnas förevigt; i själva verket har jag varit ganska nere. Det har inte varit en sommar då jag tänkt "snälla, ta inte slut!". Jag har inte njutit. Det mest skrämmande är att detta är de två sista månaderna jag faktiskt bor hemma

Men jag har inte trivts de senaste månaderna. Jag har inte varit nöjd. Jag kommer inte se tillbaka och sakna denna tid. Men samtidigt har jag kommit fram till ikväll, att allt vi egentligen har är precis just nu. Vi bestämmer själva hur vi förvaltar detta ögonblick och hur vi väljer att se på vår situation. Det mesta är tillfälligt och även om vi inte precis älskar livet som det är för tillfället så tar vi med oss erfarenheter vidare från varje period i livet. Detta betyder inte att jag plötsligt blivit jättepositiv och helt ändrat inställning, det har helt enkelt varit en bättre dag. Och livet är en samling av bättre dagar och sämre dagar. Inte mycket svårare än så.

Två ögonblick minns jag speciellt från denna sommar hittills. Det ena är från stranden i Benidorm första dagen i Spanien. Vattnet var varmt och klart, solen lyste, jag hoppade i vågorna och fick saltvatten i ögonen. Det var så perfekt att man nästan vill stanna tiden. Jag såg mig omkring och tänkte att jag ville spara ögonblicket på näthinnan, precis som det var. Det andra var ikväll. Jag gick på en skogsväg där jag inte gått på väldigt länge och såg plötsligt hur otroligt vackert det är här jag bor. Det var en konstig sorts tacksamhet som sköljde över mig. Tacksamhet över allt jag har framför mig, över det som är just nu och över det som varit. Det är längesedan jag tänkt på livet på det sättet och det var underbart (nu låter detta som någon värre andlig upplevelse, men det är inte så jag menar haha). All psykisk stress rann av mig och jag bara var. Men vet ni, de ögonblicken går över och sen är allt som vanligt igen. Man går hem igen och undrar vad som hände nyss. Men tänkt hur många sådana ögonblick man kunde ha om man gav sig tid att fokusera på att njuta av precis just nu?



Inga kommentarer: