söndag 1 juni 2014

Jag skulle egentligen bara säga tack för mig

Bildbomb från studenten! Orkar inte fråga om allas tillstånd att lägga upp bilder, så om någon har emot att vara med så är det bara att säga till. Det är fritt fram att kopiera bilderna ni själva är med på.





Dozen Matter (minus fyra pers)


Class of 2014

Terjärvstudenterna

Bästavän <3 
(jag, Maria och Linn hann inte ta nån bild men vi kan ju låtsas att Maria är med här haha)

Oh you lovely people!

Älskade vän <3

Jag älskar er. Utan er hade jag nog varken klarat studenten eller lyckats ställa till med någon studentfest, haha. Ni har lugnat ner mig de gånger jag hållit på att gå i taket p.g.a. prestationskrav, ni är alltid stolta då jag lyckas och framför allt; ni är stolta även då jag inte lyckats enligt mina egna mått. Det har jag behövt. Ni är oersättliga.


Mer bilder kommer senare

Tänk att den dagen kom då allting är över. Även om det i princip var över redan på penkkis och efter sista studentskrivningen, men nu är det ju liksom helt definitivt, hundra procentigt ÖVER. Igår var jag alldeles för lycklig och stressad för att bli känslosam, men imorse krävdes det inte mycket mer än titta på alla blommor, att läsa vad som stod på korten och studera mina presenter för att tårarna skulle börja rinna, haha. Nuförtiden har jag extremt enkelt att börja gråta när jag blir rörd, så det är ett rent under att jag inte grät ett dugg igår. Väldigt bra i och för sig, man vill ju inte förstöra sminket haha. 

Gårdagen var underbar, jag kommer minnas detta resten av mitt liv. Även om jag var så upp i varv att det kändes som att jag inte riktigt hann njuta, var det ändå en härlig känsla. Och lite vemodigt också. De här tre åren i gymnasiet har varit de bästa i mitt liv (om man inte räknar med då man var liten och var lycklig hela tiden). När jag började i KG var det främst för att jag inte egentligen hade något annat val, jag har alltid velat bli läkare och detta var den enda vägen. Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle trivas. När jag tänker tillbaka konstaterar jag hur otroligt omogen man är då man slutar nian (no offense) och vilket avgörande val man tvingas göra. Redan i början gäller det också att bestämma sig vilken riktning man vill ta i gymnasiet, om man ska sikta in sig på kemi, fysik och lång matte eller välja någon annan rikting. Det är inte det lättaste när man är 15 år och inte vet vad man vill. Som tur är har jag alltid vetat vart jag vill så i mitt fall var det inte så svårt. Även om jag gärna hade läst typ psykologi, franska och filosofi fick jag skippa dem för att ha rum med alla kemi-, matte- och fysikkurser.

Hur har det gått då? Jo, gymnasiet är mitt bästa val hittills. Inte bara för att jag gillar att läsa och lära mig saker, utan för den gemenskap vi har i vårt gymnasie. Stämningen och attityden mot lärare och andra elever är något de flesta som gått i KG minns, och det finns det orsak till. Gymnasiet är orsaken till att jag blivit mognare (även om det inte alltid märks), självsäkrare och framför allt; mera intresserad av allt. Jag trodde aldrig jag skulle lära mig att tycka om ämnen som historia och religion (som var så tråkiga i högstadiet), men nuförtiden finns det inte ett ämne som inte intresserar mig. Okej, lång matte är jag inget stort fan av, but that's about it. Jag vill veta saker, jag bryr mig om världen omkring mig och det känns som att jag hittat mig själv lite grann i alla fall. Jag har vunnit så mycket under dessa år; starka vänskaper, massor av minnen, lite mer självförtroende och självrespekt är bara några av sakerna. Även de dagar då det känts som att jag legat begravd under mina studentskrivningsböcker, har jag aldrig, aldrig ångrat att jag valde gymnasiet.

Jag vet inte var jag är om några månader. Jag har en aning om var i världen jag kan tänkas befinna mig, men jag vet ändå inte exakt var eller hur mitt liv ser ut. Nu undrar ni kanske; du sa ju precis att du skulle bli läkare? Jo, men det får vänta ett år. Det är både skrämmande och väldigt spännande. Livet kommer att ta en vändning och jag kommer garanterat att sakna skolan och alla människor otroligt mycket, men det är väl dags att gå vidare nu.

TACK alla fina människor som bidragit till att göra både gårdagen och de senaste tre åren till något väldigt minnesvärt. Tack för stipendiet, för blommorna, för presenterna, för gratulationerna. Tack min klass för att ni är så otroligt härliga. Tack lärare för att ni brytt er om oss elever, för att ni alltid behandlat oss med sån respekt att det varit en självklarhet för oss att respektera er. Tack mamma och pappa för att ni står ut med mitt humör. Och sist men inte minst tack jag själv som orkat ta mig igenom detta, för att jag orkat vara duktig och går ut gymnasiet med toppbetyg. Jag förtjänar verkligen min mössa och jo, man får faktiskt säga att man är bra ibland.

Wow, I really did make a speech. 

Inga kommentarer: