tisdag 1 april 2014

Shades of White



bilder från Mars 2013

Jag börjar hitta tillbaka. Det senaste halvåret har verkligen inte varit det bästa i mitt liv. Det är inte så att det hänt något speciellt eller att jag varit deprimerad eller något... det har helt enkelt varit en dal, en mental lågkonjuktur, en svacka. Jag har tappat bort mig själv, haft brist på livsglädje. Riktigt bra dagar har jag haft, precis som annars, bara färre och med längre tid emellan. Det har påverkat mig mer än jag låtit det synas både i bloggen och i verkliga livet. Jag har helt enkelt varit vilsen och inte vetat vem jag är. Ni får tycka att det låter kliché eller helt jävla skruvat, men jag har inte känt igen och inte haft kontakt med mig själv. Många dagar har jag velat isolera mig själv och inte behöva ha kontakt med omvärlden, men så fungerar det inte i praktiken. Vet ni den där känslan när det känns som om man är inne i sitt eget huvud hela tiden, de subjektiva tankarna tar över totalt och man överanalyserar varenda situation? Man rotar liksom för mycket. Så har det känts.

Det är sån jag är. Men man mår inte bra av att rota för mycket. Nu känns det faktiskt som om jag lugnat ner mig med rotandet lite och klarar av att se på mig själv och mitt liv lite mer objektivt, om man nu kan säga att det går. En sån där skön människa som "skiter i allt", liver livet utan att tänka eller ångra för mycket kommer jag aldrig att bli. Men lite mer whatever-attityd mot vad andra människor tänker (= vad jag tror att de tänker) och vad den eviga självkritikern inombords tycker skulle knappast skada. Livet blir enklare när saker inte spelar så jääävla stor roll. Man blir faktiskt lyckligare också.

Det går upp och ned här i livet och det måste man väl tåla. När det är bra är det bra och när det är dåligt minns man inte hur det var när det var bra. En optimist skulle väl säga att det blir bättre när det varit dåligt, medan en pessimist skulle säga att det kan bli sämre när det faktiskt känns bra. Ska man vara realistisk får man väl säga att det gäller att njuta när det känns bra och försöka ta sig igenom perioder när det känns dåligt. Det är fan inte lätt att leva och att vara människa, men jag kan ändå inte tänka mig någonting mera fantastiskt.

NU, dags för filosofen att gå och lägga sig. G'night readers.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du är inte enda som haft en sån tid.. :)

Anonym sa...

nej, finns sådana som befinner sig i själva svackan fortfarande..

Jennie sa...

Nej garanterat inte... we all have our ups and downs :)

Jennie sa...

kämpa på!