söndag 17 november 2013

I'm an introvert - and that's what I am

Läste ett inlägg i Elinas blogg om introversion och extroversion, där jag kom att snubbla över detta test. Har för mig att jag har gjort det någon gång förr, men det är faktiskt det bästa personlighetstestet på nätet enligt mig! Så, jag gjorde det igen och det här svaret fick jag:

Din personlighetstyp:
Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.
Introvert. Många skulle kanske - rätta mig om jag har fel - se mig som en extrovert person. På en bra dag pratar jag mycket och i klassen är jag aldrig den som sitter tyst, utan snarare den som alltid räcker upp handen. Jag är mer utav en ledartyp och är oftast den som tar initiativet om jag märker att andra inte vill ta det. Ibland har jag bekräftelsebehov och påverkas, om än mot min vilja, av vad jag uppfattar att andra tycker om mig. Låter ju inte speciellt introvert egentligen. Jag har aldrig varit den som vill smälta in i bakgrunden och inte synas.

Det är kanske därför jag ibland blir arg på min personlighet. Arg för att jag inte är som andra typiskt extroverta personer. Arg för att jag har så svårt att låta människor komma riktigt nära, att jag inte klarar av att ha många goda vänner på samma gång. Att jag inte litar på människor. Arg att jag inte är någon höjdare på att kommunicera med människor jag inte känner riktigt bra, och för att jag har svårt att dela med mig av något riktigt personligt åt någon annan än mina få bästa vänner. Arg för att jag hatar att prata i telefon. Jag har försökt ändra på mig själv. Försökt bli som någon annan som alltid tycks ha någonting att prata om, även om den inte känner personen i fråga så bra. Försökt vara en sån som det är lätt att få kontakt med och som känner sig bekväm med alla andra människor.

 Under stora delar av mitt liv har jag försökt bete mig som en extrovert person, även om jag alltid varit introvert. Jag har alltid påverkats mest av vad som pågått inne i mitt huvud, och där pågår det en hel del. Jag vill förstå saker, jag grubblar för mycket, jag tänker så mycket att jag ibland inte vet om jag har överanalyserat och vänt på allting. Jag formulerar mig tusen gånger bättre i text än i tal, och får inte riktigt fram mina äkta känslor om jag inte får skriva dem på papper. Dock älskar jag att ha långa samtal med någon jag verkligen litar på, och fundera om allt och inget. Jag tror att människor ibland får fel uppfattning om mig eftersom jag inte alltid får fram den person jag verkligen är. Jag är lite reserverad när man inte känner mig, men jag bryr mig väldigt mycket om de personer som står mig nära. Jag behöver få vara ensam ofta, för jag klarar inte av andras sällskap i långa perioder. Jag kommer aldrig bli den där supersociala personen som känner sig bekväm i allas sällskap och alltid har något att säga. Men det är okej. Jag vill sluta tvinga mig själv att bli någon jag inte är. Och jag är övertygad om att det alltid kommer att finnas de människor som tycker om mig ändå, precis som jag är.

Inga kommentarer: