fredag 24 augusti 2012

oro

Hej! Har tagit en paus från bloggandet i några dagar... helt enkelt för att jag inte haft tid, eller ork för den delen. Skolan tar så mycket energi av mig att jag knappt orkar göra någonting annat. Skola och träning, det är vad mina dagar går ut på. Jag har inte ens haft tid att sätta mig framför datorn, eller se ett avsnitt av någon serie. Jag är uppriktigt ganska orolig över hur jag ska klara av detta år... jag har gått lite över en vecka i skolan och jag är redan totalt utmattad. Det där med att ta hand om mig själv har... hmm, inte gått så bra? Eller jag försöker att sova, äta och dricka ordentligt.. men jag hinner inte, känns det som. Jag hinner inte sova. T.ex. igår.. hann visserligen dricka en kaffekopp hos en kompis innan, men hann vara där i ca en halvtimme, innan jag blev tvungen att rusa iväg för att jag skulle på träningar. Efter träningarna åt jag något och satt och pratade med mamma... innan jag kom på att jag hade biologiförhör nästa dag (vilket är ungefär som ett prov eftersom vi delar upp proven i delar istället för att ha ett stort). Plus matteuppgifter, som kan ta upp till en timme att göra fastän det handlar om 4 uppgifter. Jag var så trött att jag kände för att gråta... men så var det bara att slänga sig i duschen och sen sätta sig med boken och plugga.

Nu kanske ni undrar varför jag stressar upp mig över varenda ämne såhär mycket som jag gör. Men jag är sån, jag ställer väldigt höga krav på mig själv. Det är bara naturligt för mig. Även om jag inte ens gillar det ämne jag har, ska jag ha bästa resultat i det. Jag har aldrig tidigare behövt plugga, så det är något nytt för mig att behöva reservera tid för läxor. Hela högstadiet ägnade jag knappt någon tid till läxorna, eftersom det mesta fastnade på lektionerna. Men nu i gymnasiet... man klarar sig inte om man inte pluggar. Eller man kan åtminstone inte få sådana resultat jag är van med, om man inte pluggar. Och jag kan inte tillåta mig själv att få sämre resultat. Även om nivån höjs, ska jag ha exakt samma resultat. Men ändå orkar jag inte plugga. Det leder till att jag får ångest, ångest över att jag inte ska klara av att hålla min nivå... att jag ska sacka efter. Prestationsångest är ett ord jag börjar bli skrämmande bekant med. Eller så har jag kanske alltid varit det.

Detta inlägg blev väl det personligaste på länge... och på en lång tid framöver. Men jag tänker ändå inte dela av mig av allt, det mesta håller jag inom mig. Men jag ville bara få ut lite tankar... rensa lite i huvudet, så kanske denna konstanta huvudvärk skulle lätta lite.




2 kommentarer:

Aidai sa...

Jag hade exakt samma krav som du i gymnasiet. Hela högstadiet hade jag 9-10 i alla prov och i mitt betyg - samma skulle gälla i gymnasiet. Well, well...Många säger att bästa tiden av livet är i gymnasiet? Jag skulle aldrig gå om gymnasiet, aldrig! JAg har aldrig mått så dåligt som då, när jag inte förstod att jag inte kan vara bäst i allt. Förr eller senare går man in i väggen, like I did. Sen dess har jag lärt mig att välja det jag satsar på, det jag tycker är viktigt för mig. Det lärde jag mig också i slutet av gymnasiet - en 8 eller 7:a i provet var inte hela världen. Hallåå, jag vet ju att jag kan bättre om jag vill, men min kropp skulle inte orka prestera i 110% nonstop.. Jag delar med mig eftersom jag känner igen mig och hoppas du kan lätta på kraven. För skolan är ju verkligen inte allt, man måste hinna leva emellan också! "Jag behöver inte alltid vara bäst för att visa vem jag är." :) Take care!

Jennie sa...

Tack för din kommentar! Det är just det som jag är rädd för, att jag en dag ska "gå in i väggen", bryta ihop under mina egna krav. Men ändå är jag rädd för att inte prestera tillräckligt bra. Vet inte riktigt var jag har mig själv... Jag intalar mig själv att "Jag inte behöver vara bäst i allt" men det fungerar nog bättre i teorin än i praktiken just nu, tyvärr... Men tack för att du ville dela med dig, det uppskattas! (... och jag ska försöka mitt bästa med att omprioritera lite :))