onsdag 22 februari 2012

du glömmer väl mig inte


Slänger in ett jag saknar dig Elin, sådär bara för att. Ibland önskar jag att fler kände mig så som du gör... för ibland känns det verkligen som att ingen känner mig påriktigt. De känner Jennie, men de känner inte mig. Ibland känns det som att man fastnat i en "roll" som man inte kan bryta sig ur, även om man inte alls är så längre. Och tro mig, det finns ingen annan i världen som jag kan ha såna samtal med som dig. Du förstår mig på ett sätt som ingen annan har gjort hittils.

Sad but true, det är svårt att vara den man verkligen är. Och ibland verkar det som att man bara själv vet vem man är egentligen.

Nu tänker jag publicera detta innan jag hinner ångra mig.

3 kommentarer:

elinW sa...

wow.. jag vet inte vad jag ska säga för det är så olikt dig att skriva så här om mig på bloggen. Finner inga ord. Men jag saknar dig, saknar som i SAKNAR. Men ändå är du här hos mig, varenda dag.. Märkligt. Men ja.. du vet vad jag menar. :')

<3

elinW sa...

P.S ingen annan känner mig så som du gör heller. ingen annan kommer att göra det heller.

Och glömma dig? aldrig i livet. Du vet inte hur mycket jag tänker på dig.

Anonym sa...

Måsta ba lesa hitt inläggi pånyytt. Ja gar såndä inombords, om du bara sko veta.. Int fö na ana, bara för att jag int kan leva utan de å för att jag behöver de. Int nan föstar me på sama sätt som tu, ja kan int tala mä nan som mä te fö tu kändär som jag. Hä e oföklarlit, män hä e just HÄ som ja bööv just nu (å int bara just nu utan hela tidn!) åv min älskade själsfrände.