tisdag 20 mars 2018

en enda röra

Hej alla fina!

Vi har äntligen fått flytta tillbaka till vår riktiga lägenhet. Känns SÅ bra, det blir superfint verkligen. Blir så kul att få inreda och verkligen göra stället till mitt eget. Känns också fantastiskt att jag hittat en så himla fin roomie som gör allting så mycket roligare.

Vad har hänt sen senast då? Snart har det fasen gått en månad sen vi kom hem från Sri Lanka, och tiden har som vanligt flugit iväg. Har hunnit ha min anestesiplacering (som i princip handlar om att söva ner folk inför operation) här i Uppsala, vilket var riktigt kul. Blev väl ganska enformigt efter ett tag men när det väl hände lite mer akuta grejer så var det intressant. Fick vara med om en del omvälvande grejer också; se ett barn födas till världen genom kejsarsnitt och vara med om situationen där en mamma skiljdes från sin 10-åriga son i slussen till operationssalen efter att man samma dag konstaterat en aggressiv hjärntumör. Känslan man såg i mammans ögon hade jag inte önskat min värsta fiende.

När vi ändå är inne på omvälvande grejer; just nu har jag mitt patologiblock, och i morgon ska jag vara med om min första hellånga obduktion. Från början till slut liksom. Har ju sett delar av obduktion under tidigare terminer men nu blir det hela processen. Jag känner mig ärligt talat helt slut, orkeslös och likgiltig för tillfället, och har egentligen inte alls lust att vara med om en så pass "brutal" grej just nu. Men man kan ju inte direkt skippa det heller. Inte bara för att det är obligatoriskt, men också för att detta är vårt enda tillfälle att vara med från början till slut. Behöver nog sova ordentligt i natt så kanske jag har en chans att känna mig lite utvilad imorgon.

Det är så mycket tankar som snurrat i huvudet de senaste veckorna. Det är liv, död, sorg, kärlek, empati, likgiltighet och avtrubbning i en salig röra. Ibland undrar jag hur jag någonsin skall kunna bli sådär professionell och saklig som man behöver vara vid vissa tillfällen, och ibland tycker jag att jag känner mig helt känslomässigt avtrubbad. Ibland känner jag alldeles för mycket och ibland ingenting alls. Det är nu som det här yrket börjar kännas lite mer på riktigt, och jag antar att dessa mini-kriser hör till när man börjar inse vidden av sin framtida roll. Jag hoppas bara att jag orkar. Att jag orkar bli så bra som jag vill bli.

Det här inlägget blev en enda röra. Men det kanske speglar mitt känslomässiga tillstånd på ett viss. Nu ska jag gå och lägga mig.

fredag 16 februari 2018

AYUBOWAN

Hej! Blev inte så mycket bloggande här i Sri Lanka som jag hade tänkt, men har helt enkelt inte haft så mycket lust att blogga hehe. Slänger in lite bilder från Colombo, från vår weekendtrip till Bentota och från vår resmål hittills: Sigiriya och Ella. Vi har även besökt Kandy men har inte mycket bilder därifrån. Nu är vi i Mirissa, som är en väldigt mysig strandstad. Här ska vi vara i några dagar och förhoppningsvis snorkla, surfa och vara på stranden. Min mobilkamera har typ gått sönder så nästan alla bilder är Sigrids (därför jag är med på typ alla bilder haha...).

Nu ska vi till stranden!

onsdag 31 januari 2018

EN DAG I COLOMBO

Vi börjar morgonen med att åka till sjukhuset. Väl där undrar överläkaren varför vi är där, då det är full moon poya day och vi borde vara lediga. Vi undersöker några patienter, får lite undervisning av bästa Dr. Sharma (typ så man uttalar hans namn iaf) men bestämmer oss sedan för att gå då han är ensam på avdelningen för att många läkare är lediga och han ödmjukt förklarar att han inte riktigt kommer ha tid för oss idag.


Vi bestämmer oss för att gå till rooftop baren som våra australiensiska kollegor berättat om, och blir inte besvikna.


Efter en riktigt nice simtur och lite häng i solen går vi till det hippa kafét nedanför, beställer iskaffe och pluggar på saker vi blivit undervisade. Och förundrar oss över hur jäkla bra vi har det. Galet egentligen hur privilegierad man är som har möjlighet att göra detta, bara för att man råkar vara född på rätt ställe i världen med de rätta förutsättningarna.


Jag går till någon salong och trådar ögonbrynen (de blir smalare än jag önskar men äh, hår växer väl). Köper också en ny, tunn klänning för att slippa rinna bort i värmen. Vi går ner till vattnet, kollar på tågen och funderar på vad vi ska göra näst.


Vi får syn på något te-ställe vilket visar sig vara värsta te-loungen med något som skall vara riktigt bra Sri Lankesiskt te. Vi blir bjudna på fyra koppar te och två koppar kaffe, jag handlar en burk kryddigt kaffe och Sigge handlar te.

Utanför te-stället hittar vi tuktuk-chauffören Nissan, funderar på att ta oss till Gangaramaya-templet för att se full måne-festen men han övertygar oss att åka till Kahlani-templet som ligger 15km bort pga att festen är mycket större där. Det slutar med att vi spenderar hela kvällen med Nissan ("yes, my name is just like the car!") som berättar diverse buddhistiska stories för oss och förklarar var bilderna kommer ifrån. Det här med religion är väldigt fascinerande för mig, och trots min ateism kan jag tycka att buddhism ändå verkar va en rätt öppen och kärleksfull religion med mycket livsåskådning och intressanta förklaringsmodeller. Vissa ritualer är dock väldigt märkliga och jag kan tycka att hela grejen ibland känns väldigt kommersialiserad med alla gåvo-, penga- och gulddonationer till templena. Hårstrån från Buddha ligger på en liten kudde inne i en gigantisk guldkupa och man försöker övertyga oss om att en bild som helt klart är målad nog visst är ett foto som någon pilot tagit på den som ska bli nästa Buddha uppe i himlen. I det skedet fnissar jag nog lite inombords och tänker att det nog får vara nog med tempel för en liten stund framöver.

Den stora fullmåneparaden var olyckligtvis igår men en elefant är kvar och lufsar omkring och äter kokosnötter och blad. Första gången i mitt liv jag ser en elefant och jag är totalt begeistrad.


Nissan kör oss hemåt och efter lite tuktuk-problem ber vi honom stanna vid ett Sushi-ställe för att vi är utsvultna. Det visar sig vara svingod sushi och vi njuter av varje tugga. Vi handlar lite och sätter oss sedan i nästa tuktuk som tar oss hem.
Det var en dag i Colombo. Så mycket upplevelser varje dag i denna stad. Och jag trivs så himla bra.

söndag 28 januari 2018

COLOMBOLIFE

Halå alla fina!

Nu har vi några dagar bakom oss här i Colombo, Sri Lanka. Resan hit gick bra men var utmattande, så första dagen gick mest åt till att sova/vila. Minst sagt intressanta dagar bakom oss alltså! Vi bor hos en - tydligen - väldigt välbärgad Sri Lankesisk familj via Airbnb. Deras gästvänlighet har varit otrolig och vi har känt oss så himla välkomna. Igår var vi bjudna dit på middag tillsammans med några andra gäster. Tror jag inte umgåtts med så inflytelserika personer förut... En av gästerna var dessutom svensk och hennes Sri Lankesiska man kunde så sjukt mycket om Skandinavien. Han frågade till och med om jag var från Vasatrakten (nu får svenskarna skärpa sig om t.o.m. folk här vet att svenskfinland existerar). Väldigt intressanta diskussioner och vi lärde oss en hel del.

Maten här är helt fantastisk och vädret likaså. Under helgen har vi spenderat mycket tid inne i stan och gått runt överallt, fått en Sri Lankesisk vän som tog med oss till några tempel, besökt parker och lite monument. Colombo är en smått kaotisk men väldigt intressant stad.

Imorgon är vår första dag på sjukhuset! Det ska bli väldigt spännande. Nu ska jag gå och lägga mig så jag kan vara en representativ människa imorgon haha. Godnatt!